Perspektiv

Bara dominans kan rädda oss från spikbomber

Sociala medier och opinions-sidor i gammelmedia fylls av gråterskor av diverse olika kön efter varje terrorattack mot Europa. Narrativet som kablas ut är att kärlek och tolerans skall rädda oss från terrorism. Dylikt är ett recept för undergång. Vad som krävs för att få stopp på mördandet är att europeer med överlevnadsdrift tar över tyglarna.

Overall Score

Ännu ett terrordåd skakade Europa tidigare i veckan. Den här gången drabbades unga britter – 22 är bekräftade döda och ytterligare 119 skadade. ISIS, som tog på sig dådet, motiverade det med att de dödade unga korsfarare: ”With Allah’s grace and support, a soldier of the Khilafah managed to place explosive devices in the midst of the gatherings of the Crusaders in the British city of Manchester…The explosive devices were detonated in the shameless concert arena. What comes next will be more severe on the worshipers of the Cross and their allies”.

Terrordåden – bomber, lastbilsrallyn, skjutningar, macheteattacker och andra sätt att avliva intet ont anande europeer, har blivit så frekventa att enskilda dåd lätt glöms bort. Man grips inte längre av förvåning när de sker, och reaktionerna blir lågenergi. Det gråts, det twittras, profilbilder uppdateras med flagg-filter och efter något dygn trillar debattartiklar in på kultursidorna där någon saktfärdig journalist eller tyckonom förklarar von oben att vi inte måste låta hatet segra. Terroristerna vinner om vi börjar utveckla intolerans mot macheteattacker och spikbomber. Terroristerna vinner om SD ökar i opinionsmätningarna som följd av bilderna på lemlästade kroppar. Terroristerna segrar om vi europeer inte finner oss i att leva i ständig skräck. Va? Hur pantad i huvudet får man vara? Enligt det här narrativet spelar terroristerna någon sorts 3D-schack där de genom sitt mördande skall få europeer att stänga sina gränser, bli suspekta gentemot muslimer och deportera kriminella kolonisatörer. På något mystiskt sätt skall väl Europa bli så patriarkalt att det även blir muslimskt av bara farten.

Newsflash: genomsnittligt IQ bland ökenfolk ligger markant under gränsen för att ens klara av att spela 1D-schack. Att tänka ut en så komplex och sinister plan som beskrivs ovan kräver en mossadagents eller NKVD-agents intellekt. Jihadisternas plan är betydligt enklare än så. De mördar otrogna för att det är ett påbud från koranen, och det är med våld Islam har spridits sedan religionens födelse.

De här nyttiga idioterna som sprider det här narrativet är oftast intellektuella dvärgar och konformister. Likt lämlarna som springer i tåg mot stupet bereder de vägen för jihadisternas mördande genom att avväpna sin näste. De som går på memet om att ”bara kärlek kan övervinna hatet” står nämligen inte rustade att stå emot det enorma tryck som islam upprättat mot Europas länder.

Men så finns de som man kan misstänka är något annat än nyttiga idioter – att de sprider memet av ren jävulskap. En sådan är Emerich Roth som i SvD skriver: Bara kärlek kan rädda oss från hat. Något säger mig att denna 93-årige herre, som till synes fortfarande är vid god vigör, har sinistra skäl bakom sitt metapolitiska arbete.

Emerich hävdar ”Att människor blir hatare på grund av brist på kärlek kan låta banalt och även provocerande. Kan det verkligen vara så enkelt? Jag svarar bestämt ja på de frågorna”. Antag nu att det här dravlet till hypotes stämmer, är det då Europas ansvar att radera jihadisters hat genom att visa dessa kärlek? Hur mycket kärlek skall krävas är en rimlig fråga. Hur mycket ekonomiskt bidrag och hur många europeeiska döttrar behöver giftas bort för att vi en gång för alla skall bli kvitt lastbilar som plöjer igenom folkmassor? Jag tänker att Emerich Roth föregår med gott exempel och donerar hela sin fond för detta ändamål, liksom gifter bort eventuella släktingar av kvinnligt kön i fertil ålder till jihadister. Tills så skett ger jag inget för hans tes, annat än en helikoptertur.

Symptomatiskt för kristendomen i postmodern tid är att den till stor del representeras av hanrejer. John Sjögren skriver på SvD: Det är kärleken, inte hatet, som bär upp vår värld. Jaha, det var ju lägligt att den här gamla memen dras fram nu när Manchester-attentatet var explicit riktat mot kristna. Memen går i korthet ut på att Jesus är god, och i förmedlarens saktfärdiga hjärna är det likställt med snäll, så man ska vara snäll mot alla, för då gör man guds verk, och det enda gudomliga påbudet värt att veta är att man skall vända andra kinden till om någon bryter ickeaggressionsprincipen. Det här är ett recept för undergång. Vet du vad som händer om du bjuder en fiende på gratis resurser? Fienden kommer konsumera dina resurser i ett till synes fredligt tillstånd tills du inget mer har att ge. Då kommer denne, som nu vuxit sig starkare än dig, göra processen kort med såväl din religion som alla dess utövare. Du kunde ha tröstat dig med att du åtminstone kommer till paradiset, men tji fick du, för du har dessutom gravt vantolkat det gudomliga.

Det finns åtskilliga liknande artiklar i ämnet, och oändligt med facebook-statusar och tweets om kärlek efter terrorattentat. Dessa får den hugade studera vidare på egen hand. Jag vill istället utnyttja resterande utrymme till hur man istället bör tänka kring terrordåd. Terrordåd sker på grund av att vi har fiender till oss, våra religioner, våra folk, våra kulturer, våra seder, mitt ibland oss. Terrorn är påbjuden av muslimers religiösa ledare. Terror kan utföras med i princip vad som helst – en lastbil, en machete, ett handeldvapen, eller en improviserad bomb. En bomb går att bygga med material du kan köpa i dagligvaruhandeln. Att skydda sig mot terror är i princip omöjligt så som samhället ser ut idag.

Vi skulle kunna göra massiva inskränkningar i vårt privatliv genom övervakning och utöver det upprätta en polisstat som rent fysiskt kan stoppa en terrorist. Men jihadister saknar ofta rädsla för världsliga ting då de sällan har särskilt mycket att förlora, och vinningen är enorm då denne kommer till paradiset (72 oskulder osv). Så inte ens med en polisstat kan vi vara helt säkra. Vi skulle fortfarande ha mängder av människor i våra offentliga utrymmen som bokstavligen vill se oss döda.

Endast en lösning återstår: ha inga människor mitt ibland oss som vill se oss döda. Det är ju så uppenbart, men ändå finns inte en enda artikel på kultursidorna som propagerar för deportation av de kolonisatörer som tillhör riskgruppen muslimer. Kunde vi bara slippa dessa så skulle vi åtminstone slippa bli sprängda i bitar med jämna mellanrum. Då skulle vi kunna fokusera på mer intressanta projekt, som att stimulera helikopternäringen och hjälpa Emerich Roth att äntligen hitta kärleken i det heliga landet.

Europeiska män som tröttnat på att leva under ständigt akut hot behöver ta kommandot över sitt öde och skapa en kontinent som är värdig hans faustiska ande.