Perspektiv

Låter det boom när vänstern imploderar?

Som högerman är det inte svårt att förundras över vänstern och dess utveckling, hur en rörelse som stod för arbetarnas rättigheter och ekonomisk omfördelning förvandlades till det den har blivit idag—en diffus liberal rörelse där globalism i alla avseenden tycks utgöra ett slags ideologiskt grundfundament. Faktum är att till och med vänstermänniskor ställer sig tveksamma till vänstern av idag. Poddprofilerna och tillika kommunisterna Markus Allard och Malcom Kyeyune har vid upprepade tillfällen påpekat att de inte anser sig tillhöra vänstern. De är alltså uttalade kommunister, men de tillhör inte vänstern. Karl Marx hade sannolikt kliat sig förvirrat i skägget om han hört dem. Ett annat exempel är Kommunistiska partiet och partitidningen Proletären, där den övriga vänsterns vurmande för sådant som globalism och massinvandring kraftigt har ifrågasatts—frågor som normisar numera ser som grundstommen i vänsterpolitik. Faktum är att osäkerheten till och med börjar sprida sig bland de fotsoldater som fortfarande står lydiga i leden. De kan inte längre veta säkert huruvida deras dreadlocks är coola, eller om de ses som en felaktig kulturell appropriering av de vars kamp de anser sig föra via proxy. Det är tveklöst väldigt jobbigt att vara vänstermänniska idag, det finns inga klara förhållningsregler och inte längre någon klar ideologi. Därför är det inte konstigt att man ställer sig frågan: När kommer det hela implodera av sig självt?

Att den liberala vänster som vuxit fram, och som kommit att ta kontroll över stora delar av den vita västvärlden, inte kommer att överleva länge i sin nuvarande form är något som jag tror att många är eniga om. Jag tror mig också veta varför den kommer gå under, och anledningen är något så enkelt som att den i grund och botten är onaturlig, förvänd mot själva källan för livskraften. Vänstern verkar i grova drag ha gått från att föra en klasskamp, till att för en kamp mot naturen. Här följer de fyra mest utstående exemplen på detta:

  1. Feminismen. Det grundläggande budskapet i feminismen—samma lön för samma arbete och att man skall bemötas med samma respekt oavsett kön—är något som de flesta sunda och anpassade individer sannolikt står bakom. Det är dock inte det budskap som vänstern nöjt sig med. När man istället fokuserar på att samhället är uppbyggt på patriarkala strukturer där kvinnan förtrycks och där det är orättvist att just kvinnan, och inte mannen, ska föda barn och amma, då har man plötsligt skapat ett betydligt mer svårlöst problem. Frågan är också hur många normala människor som själva tror att den gruvarbetare som går upp 04.30 och beger sig till arbetet en regnig tisdagsmorgon, primärt gör det för att förtrycka sin kvinna?

  1. Globaliseringen och massinvandringen. Människor söker sig till sin egen stam, de individer som delar samma sociala koder, språk, värderingar, och mentalitet. Människor av samma etniska och kulturella bakgrund kommer alltid att söka sig till varandra, och i ganska låg omfattning umgås med människor från andra grupper, så länge de får välja fritt vill säga. Trots detta är mångkultur något av vänsterns signum. Mångkultur är ur ett vänsternarrativ något av det viktigaste som finns, och goda saker har dessutom kommit med den, så som kebabpizza, städpersonal och vänsterväljare. Men att peka på ett enda lyckat mångkulturellt exempel ter sig närmast omöjligt.
  2. HBTQ. Jag får börja med att ursäkta ifall jag triggat någon, bokstavskombinationen verkar vara ständigt växande och sannolikheten att jag missat ett X eller Z är därför överhängande. Att kritisera kampen för homorättigheter kan av vissa betraktas som osympatiskt, det är väl klart att man ska få älska vem som helst? Det må vara hänt, men det som sker nu är en propagerande för och en normalisering av avvikande sexuella läggningar, vilket går hand i hand med nedbrytandet av de naturliga normer som finns, det vill säga själva grundstommen för en livskraftig civilisation—en kvinna, en man och barn, en så kallad kärnfamilj. Eftersom en naturlig norm innebär att det som inte är naturligt blir just avvikande måste normerna brytas ned, så att normalt kan vara exakt vad som helst.
  3. Könsidentitet. Ett tecken på att det nu är nära att brista är sannolikt debatten kring könsidentitet. Att det är en svår strid mot naturen då man vill påstå att en kvinna är en man, eller att en katt är en häst, är för de flesta ganska självklart. Det är också det här som, i min mening, är det som fått många normisar att börja ta avstånd.

Att bygga sin politik på ovan kommer i långa loppet inte fungera, det är i all väsentlighet en kamp mot det som är naturligt och hur mycket en människa än anstränger sig kommer naturen vara en övermäktig motståndare. Frågan är inte om, utan när den liberala vänstern kommer att implodera av sig självt. Frågan är också vad som sedan kommer att komma ur dess svallvågor. Kommer vi se en mer traditionell vänster växa fram, en där globalism och tokliberalism är något man motsätter sig, eller kommer vänstern slukas upp av den högereld som sakta reser sig? Exakt vad som händer är omöjligt att sia om, men en sak är säker, mycket håller på att hända, och många förvirrade individer som inte längre vet vad de tror på kommer snart att vandra runt i ovisshet. Vårt arbete blir att sträcka upp våra armar från avgrunden, och dra dem ned till oss.

  • Prime Villain

    Jag har alltid varit av åsikten att ”the gay agenda” är en riktig agenda. Innan det ens var uppenbart. ALLA SKRATTADE ÅT MIG MEN VEM SKRATTAR NU!?!?!?!?!?!?

    Jag, jag skrattar.