New York segregation

New York segregation

I hela västvärlden, inte minst i Sverige, har vi under åratal blivit matade med floskler som hyllar mångkulturens lov. I USA upprepas ”diversity is our strength” medan i Sverige har vi fått höra ”mångfald berikar”, ”det existerar ingen svensk kultur” och ”invandring har alltid varit en del av Sverige”. Gemensamt för dessa uttalanden är dels att det är tomma ord utan praktisk betydelse, men även att de är rena lögner. Vi vänder oss därför till forskningen och undersöker vad kulturell mångfald har för konsekvenser för samhället.

Innan vi dyker ner i forskningen kan det vara värt att definiera vad som menas med mångkultur. För ett antal decennier sedan bestod de flesta länder i världen av etnostater, dvs etniskt homogena länder som även hade en stark majoritetskultur sprungen ur majoritetsgruppen. Med andra ord; Sverige var ett land med en svensk befolkning och en svensk kultur. Således kan man prata om att världen bestod av etnopluralism, vilket innebär en mångfald av folkslag och kulturer, var och en i sitt eget land. Människorna hade en gemensam historia, en gemensam identitet och en gemensam framtid. Medlemskap i etnostaten tilldelades främst genom arv; två svenska föräldrar som födde ett svenskt barn blev också svensk medborgare.

Idag har dock Sverige och många andra länder på politisk väg förvandlats till stater av mångkultur som sägs vara gynnsamt, lönsamt och dessutom vårt ansvar. Befolkningen har inte längre en gemensam historia, en gemensam identitet och inte heller gemensamma mål. Idag är medlemskapet devalverat till endast medborgarskapet – dvs vad som står i passet. I stället ser vi fragmentering och identitetsbaserade subgrupper som segregerar sig från varandra och som inbördes förenar sina krafter för att kräva särbehandling och förmåner baserat på deras grupptillhörighet. Muslimer, afrosvenskar och feminister är tydliga exempel på subgrupper vars identitet skiljer sig från majoritetsbefolkningens och som lobbar för ökade rättigheter (som i andra änden innebär ökade skyldigheter för någon annan).

Så varför har det blivit så här? Är orsaken de där hemska, osynliga strukturerna och den utbredda rasismen, fascismen och nazismen som vi blivit matade med under de senaste åren av självutnämnda historiker och genusvetare? En djupdykning i riktig forskning visar dock på andra förklaringar som inte torde förvåna någon med en fungerande magkänsla.

Forskaren Robert Putnam publicerade 2007 en studie på kulturell mångfald i USA och social tillit. Resultatet var för honom nedslående. Putnam (2007) sammanfattade i studien att mångfald verkar isolera människor i allmänhet och minska deras personliga nätverk. Lancee & Dronkers (2008) replikerade Putnams studie och kunde bekräfta resultaten som visade att tilliten mellan människor i ett område minskar av etnisk mångfald. Stolle, Soroka & Johnston (2008) undersökte mångfald i områden i Kanada och USA och fann också att tilliten minskar ju större den etniska mångfalden är. Den minskade dessutom mest hos vita människor – etniska minoriteter hade redan en mycket låg tillit. Begreppet tillit har ingen universell definition, men brukar beskrivas som benägenheten att lösa lokala problem, interaktion med grannar mm. Det är i sig självklart: ju enklare du kan kommunicera med dina medmänniskor då ni delar samma värderingar, desto mindre är risken för missförstånd eller misstankar sinsemellan.

Vissa studier, exempelvis Gesthuizen, van der Meer & Scheepers (2008) har argumenterat för att Putnams hypotes inte håller i en europeisk kontext, utan att ekonomisk ojämlikhet har en större betydelse för minskad tillit än etnisk mångfald. Applicerar man detta argument på det svenska samhället så talar det ändå för ett negativt resultat då den absoluta merparten av den invandring som kommer till Sverige sker från låg-IQ länder vars medborgare inte uppnår varken höga studieresultat eller en hög nivå av sysselsättning, se denna artikel om IQ och välfärdsstaten.

Ziller (2014) undersökte sambandet mellan kulturell mångfald och tillit i en europeisk kontext och fann att invandringsrelaterad mångfald hade en negativ påverkan på social tillit. Hans resultat visade även att tilliten minskar ännu mer när en invandrad grupp växer i tider av ekonomisk nedgång och hög etnisk polarisering, medan i kontexter där den etniska polariseringen är låg kan invandringen vara gynnsam. I praktiken kan detta översättas till att invandring från etniskt och kulturellt närstående länder kan vara positivt, om man exempelvis jämför invandring från Norge med Somalia.

Delhey och Newton (2005) visade i en studie att nivån av tillit av 60 undersöka länder är högst i de nordiska länderna, och att länder med hög tillit karaktäriseras av etnisk homogenitet, protestantiska traditioner, bra regering, ekonomiskt välstånd och ekonomisk jämlikhet. Att just den nordiska tilliten är exceptionellt hög i jämförelse med resten av världen är en ståndpunkt även Nima Sanandaji (2015) har.

En svensk studie av Aldén, Hammarstedt och Neuman (2014) visade att befolkningsökningen hos svenskar sjunker i ett område när invandring av icke-européer når en brytpunkt. De första som lämnar när koncentrationen av utomeuropeiska invandrare blir tillräckligt hög är högutbildade och höginkomsttagare, ett fenomen som kallas white flight. En studie av Pais, South & Crowder (2009) undersökte flyttmöster i amerikanska städer och visade att alla undersökta etniska grupper flyttade när antalet svarta ökade i ett område. De enda som inte flyttade pga mångfald var de svarta själva. Med tanke på svartas höga nivå av bidragsberoende mm leder white flight med tiden till en ghettofiering av ett område när de välbeställda försvinner och skatteunderlaget eroderar.

Neal & Watling Neal (2013) skapade en simulering av ett samhälle med ökande mångfald. Deras resultat visade att allt eftersom mångfalden ökar, så minskar människors nätverk och utflyttningen ökar. Koopmans (2010) undersökte välfärdsstater i Europa, bl a Sverige, och hur invandringspolicys påverkar assimilering och integration. Resultatet i studien visar att länder med låga incitament för ansträngning (bl a Sverige) visar hög segregration, lågt deltagande på arbetsmarknaden och överrepresentation inom kriminalitet hos invandrare. De länder som ställde höga krav och gav mindre förmåner till invandrare hade inte samma nivå av problem.

Ovan nämnda studier är bara ett axplock från forskningen på tillit och mångfald, men de flesta pekar åt samma håll: kulturell/etnisk mångfald minskar tilliten mellan människor i ett område och leder till white flight. Alla tomma ord om hur positivt mångkultur är för Sverige har således i bästa fall varit förhoppningar, i värsta fall medvetna lögner för folket. Att det sker stenkastning, upplopp och bilbränder i berikade förorter men inte på landsbygden borde vara ett tydligt tecken på att det inte är socioekonomiska orsaker som ligger bakom detta – i så fall hade våra bortglömda bruksorter varit rena ghetton idag. Ändå har våra politiker malt på om hur nödvändig mångkulturen är för Sverige, och när den visar sitt rätta ansikte så är det samhällets fel. Detta är hyckleri på hög nivå vilket visar sig om man granskar journalisternas val av bostadsområden som präglas av allt annat än mångkultur. Det är dock helt naturligt att vilja bo bland människor man har mest gemensamt med, men det är hyckleri att propagera för motsatsen utan att själv leva som man lär.

I nästa krönika kommer jag ta upp vad kulturell och etnisk mångfald leder till: konflikter.

 

Referenser:

Aldén, L., Hammarstedt, M., & Neuman, E. (2014). Ethnic Segregation, Tipping Behavior, and Native Residential Mobility.

Delhey, J. & Newton, K. (2005). Predicting Cross-National Levels of Social Trust: Global Pattern or Nordic Exceptionalism?

Gesthuizen, M., van der Meer, T. & Scheepers, P. (2008). Ethnic Diversity and Social Capital in Europe: Tests of Putnam’s Thesis in European Countries.

Lancee, B. & Dronkers, J. (2008). Ethnic diversity in neighborhoods and individual trust of immigrants and natives: A replication of Putnam (2007) in a West-European country.

Neal, Z.P. & Watling Neal, J. (2013). The (In)compatibility of Diversity and Sense of Community.

Pais, J.F., South, S.J., & Crowder, K. (2009). White Flight Revisited: A Multiethnic Perspective on Neighborhood Out-Migration.

Putnam, R.D. (2007). E Pluribus Unum – Diversity and Community in the Twenty-first Century.

Sanandaji, N. (2015). Scandinavian Unexceptionalism: Culture, Markets and the Failure of Third-way Socialism. London: The Institute of Economic Affairs.

Stolle, D., Soroka, S. & Johnston, R. (2008). When Does Diversity Erode Trust? Neighborhood Diversity, Interpersonal Trust and the Mediating Effect of Social Interactions.

Ziller, C. (2014). Ethnic Diversity, Economic and Cultural Contexts, and Social Trust: Cross-Sectional and Longitudinal Evidence from European Regions, 2002–2010.