Kultur

Bamse och världens starkaste styrkekram

Bamse strosade runt på slätten nedanför Farmors boning på Höga Berget. Det var en solig dag i Björnlandet och ett stillsamt lugn låg över omgivningen, Bamses lätta steg ackompanjerades endast av ljudet från en svag bris som drog in från kusten.

”Upp till kamp emot kvalen…”, började han sjunga med ljus stämma, medan han skuttade fram på sommarängen, lycklig och bekymmerslös, tillfreds med att sommaren äntligen hade kommit. Plötsligt hejdade han sig och blickade bort mot skogsdungen som låg belägen en liten bit bort, han tyckte sig se en gestalt stå lutad mot ett stort björkträd, men skymd av dess skugga kunde han inte se vem det var. Han lade handflatan mot pannan och spejade ditåt. ”Skalman!”, utbrast han snart, och började springa i riktning mot det stora trädet.

På en ytlig rot satt Skalman och rökte på sin pipa. Då han såg Bamse komma emot honom lyfte han stillsamt sin ena hand i en hälsning. ”Hallå där Bamse, det var länge sedan”, sade han trött. ”Det var det verkligen”, svarade Bamse ”hur har du haft det på din resa?” ”Jodå”, svarade Skalman, ”det var fasligt varm, sand överallt och dessutom firade de påsk året om. Men jag har insett saker som jag inte var medveten om förut, så min vistelse där har varit mycket berikande”.

Innan Bamse hann svara ljöd en skarp ringsignal inifrån Skalmans stora skal. ”Typiskt, alltid den där mat- och sovklockan”, mumlade han besviket för sig själv. Skalman gav honom en oförstående blick. ”Där tar du fel min vän”, sade han och tog fram klockan ur sitt väldiga skal. ”Mat- och sovklockan har jag gjort mig av med, det här är en ny, en som jag fick under min tid i Sandlandet.”

Bamse beskådade nyfiket klockan, illustrationerna på den såg ut som stora korvar med trådar instuckna i dem, och bredvid dem var det bilder på sådana där pickadoller som pirater brukar ha.

”Vad är det för någon klocka?”, frågade han intresserat. ”Det här är en skjut- och sprängklocka”, svarade Skalman, ”varje gång den ljuder måste man döda minst en otrogen. Den här gången är det visst skjutdags”.

Med det sagt sträckte Skalman på nytt handen bak mot sitt skal, den här gången för att fiska upp en stor pickadoll försedd med ett jättelikt kikarsikte. ”Är det Lille Skutt som hoppar runt där borta vid Höga Berget?”, frågade han. ”Jag tror det..”, svarade Bamse. Skalman lyfte då upp pickadollen, såg in i kikarsiktet och sedan ljöd en öronbedövande smäll.

Bamse blickade bort mot Lille Skutt. Ena sekunden såg han hur han hoppade upp och ned, för att i andra förvandlas till ett moln av päls och blod. Bamse stod som förstenad. ”Men Skalman”, utbrast han förtvivlat, ”det där var ju inte snällt!”. ”Nej, det var det inte”, svarade Skalman och traskade därifrån.

Alldeles svettig rusade Bamse in hos Farmor. Hon såg förvånat på honom då han stormade in. ”Men Bamse, varför kommer du i sådan hast?”, frågade hon vänligt.”Skalman har dödat Lille Skutt!”, svarade Bamse andfått. Farmor rynkade på ögonbrynen. ”Det var inte snällt”, sade hon, ”då får du nog ta och sätta i dig en burk dunderhonung”. ”Så att jag kan slå honom på truten?”, frågade Bamse hoppfullt. Farmor gav honom en sträng blick. ”Ingen blir snäll av stryk Bamse, det vet du mycket väl. Den här honungen ska du äta så att du kan ge Skalman en redig styrkekram, då blir hon nog snäll sen”.

Smått besviken lunkade Bamse ned för berget, i riktning mot platsen där han och Skalman hade skilts åt tidigare. Skalman satt på samma rot, bredvid honom lekte Teddy, Brum och Nalle-Maja i det härliga solskenet. Bamse gick fram till Skalman med bestämda kliv. ”Hörredu Skalman, det var inte snällt det du gjorde förut så nu tänker jag ge dig en redig styrkekram. Jag har lärt mig att man skall vara snäll mot dem som är stygga, för de behöver det mest, och då kanske de blir snällare”, sade han med pondus. Sedan gav han Skalman en styrkekram så redig att till och med Gudrun Schyman hade varit avundsjuk. ”Är du snäll nu?”, frågade han när han äntligen kramats färdigt. ”Inte direkt”, svarade Skalman, ”mest lite äcklad”.

Bamse hann knappt reflektera över sitt misslyckande innan den skarpa ringsignalen återigen ljöd från Skalmans klocka. ”Dags att spränga lite”, sade Skalman för sig själv, och fiskade upp ett par korvar med snören från sitt stora skal. Bamse stod bredvid och såg hur han tände eld på snörena, sen kastade han bort dem mot Teddy, Brum och Nalle-Maja där de lekte några meter bort. ”Wow, en massa smaskiga korvar”, utbrast de i kör och sprang bort mot korvarna. Sekunden senare sprängdes de i bitar, och deras små björnpälsar for upp i luften för att sedan spridas i vinden. Skalman tittade på Bamse, såg hur hans ögon började fyllas av tårar. ”Ta det lugnt Bamse, det ordnar sig”, sade han och dunkade honom lätt i ryggen, innan han åter satte sig ned på sin rot.

I ett mörkt hörn i skogsdungen stod Björnen Björkqvist och skakade på huvudet, han hade sett hela händelsen på distans. ”Världens starkaste björn, och ändå är han oförmögen att skydda sina egna barn”, mumlade han bittert för sig själv. ”Det är hög tid för Alternativbjörnarna att vinna lite mark här i Björnlandet…”

En hemvändningspolitik som alla vinner på.

Tagsfabel