Vetenskap

Etnisk mångfald leder till konflikter

Socioekonomiskt utsatta barn

I förra krönikan skrev jag om etnisk och kulturell mångfald och dess påverkan på den sociala tilliten i ett samhälle. En naturlig konsekvens av mångkultur (kultur betraktas i det här sammanhanget som normer och värderingar) är att olika gruppers normsystem kommer i konflikt med varandra, vilket är vad man i vardaglig mun brukar kalla ”kulturkrockar”. Ju mer kulturellt olika två olika grupper är, desto större blir risken för konflikter då deras normsystem kan stå i direkt kontrast till varandra. Etniska konflikter har dock även en genetisk komponent, vilket argumenteras för längre ned i krönikan.

Den universalistiska synen på ”alla kulturers lika värde” som förmedlas i toleransens namn idag är i bästa fall en utopisk inställning, i värsta fall är det en medveten strategi för att få svenskarna att acceptera att invaderande grupper breder ut sig. Kulturrelativism hävdar att man inte kan värdera kulturer och att deras respektive olikheter endast kan förstås i deras egna kontext. Detta är sig inget felaktigt antagande: alla kulturella normer och värderingar har utvecklats som en metod att hantera diverse sociala problem, vilka skiljer sig mellan kulturer beroende på olika levnadsmiljöer och även olika egenskaper hos respektive folk. Det som för oss svenskar framstår som totalt främmande hos en annan kultur fyller en funktion hos kulturen i fråga, vilket kan vara svårt att förstå för utomstående. Denna inställning att kulturers sedvänjor måste förstås utifrån sitt eget perspektiv betyder dock inte, som är det kulturmarxistiska påbudet idag, att vi måste varken gilla, acceptera eller tolerera sådant som går tvärt emot våra egna kulturella normer. Tvärtom, det är som är gemensamt för det svenska folket och vår kultur är sådant som förenar oss, skapar gemenskap, en identitet och regler för hur man bör eller inte bör bete sig. Befinner man sig i Sverige är det således våra normer man förväntas följa – om inte så väntar konflikter, vilket vi redan ser dagligen runt om i landet.

För att lättare visualisera kulturskillnader kan man använda sig av vetenskapligt framtagna kulturmodeller, vilka mäter värderingar inom olika universella frågor som varje kultur behöver ta hänsyn till för att organisera samhällen. Den mest välkända bland dessa modeller är Hofstedes kulturmodell som funnits sedan 70-talet. Nedan syns ett exempel på skillnader i olika kulturdimensioner mellan Sverige, Syrien och Irak, där de sistnämnda är två av de största invandringsländerna till Sverige.

Hofstedes kulturdimensioner

Hofstedes kulturdimensioner för Sverige, Syrien och Irak.

Som synes har Irak och Syrien mer kulturell gemensamt med varandra än vad Sverige har med någon av dessa länder. Detta är ingen slump; länder som har gemensamma historiska utgångspunkter (exempelvis religion) och mindre geografiskt avstånd har mer kulturellt gemensamt än med mer avlägsna länder såsom Sverige. Det geografiska avståndet hänger även ihop med en mindre genetisk distans mellan folkgrupper; dvs de är mer lika varandra genetiskt än med folket i ett slumpmässigt urvalt land som ligger betydligt längre bort (Jakobsson, Scholz, Scheet, Gibbs, VanLiere et al., 2008). Hur påverkar detta då människor i ett mångkulturellt samhälle? Svaret är enkelt: det blir konflikter.

Den numera bortgångne psykologiprofessorn John Phillippe Rushton formulerade en evolutionsteori som bekräftats av empirisk forskning; Genetic similarity theory (2005), vilken är en utvidgning av den tidigare teorin släktskapsselektion (kin selection). Kortfattat beskriver teorin hur en organism uppvisar altruism mot genetiskt besläktade individer, även om det sker på organismens bekostnad. Idéen bakom detta är att reproduktionsförmågan ökar sannolikheten för att de gemensamma generna överlever (dvs förs vidare) om närbesläktade individer samarbetar. Rushton argumenterade dessutom för att sammansättningen av genpoolen hos en grupp människor ligger till grund för vilken ideologi som kommer växa fram hos gruppen, vilket kan förklara varför demokrati i princip bara existerar fungerande i västvärlden. Det innebär även att stora kulturskillnader mellan grupper är ett resultat av deras genetiska skillnader i exempelvis altruism, aggressivitet, samarbetsförmåga, aktivitet med mera. Det pågår forskning som försöker hitta direkta samband mellan förekomsten av enskilda gener och kulturella värderingar hos en grupp, men denna har än så länge bara skrapat på ytan.

I den sociala kontexten innebär detta att vi tenderar att söka oss till människor vi är mest genetiskt lika, vilket har uppmätts i mänskligt beteende och selektion inom såväl sexuell attraktion, vänskap med mera. Det ligger således i vår biologiska natur att visa mest altruism mot vår egen ”stam”, något som är självklart i större delen av världen men som har förtryckts i västvärlden genom indoktrinering med mångkulturens och toleransen förträfflighet. Detta kan ta sig uttryck genom att man uttalar en önskan om att bo i ett ”blandat” område men ändå känner sig tryggast i ett homogent dito, något som framkommer i studien Det bästa för mitt barn: Nyblivna mödrar i den delade staden (Lilja, 2015). Instinktivt upplever människor alltså att det känns tryggast att ha folk omkring sig som man har mycket gemensamt med, samtidigt som den politiskt korrekta hållningen är att man ska vara tolerant och tycka om mångfald.

Den finske statsvetaren Tatu Vanhanen tog Rushtons teori och undersökte den på makroskala hos människor i boken Ethnic Conflicts: Their biological roots in ethnic nepotism (2012). Vanhanens teori i boken är att den altruism som genetiskt närliggande individer och grupper visar för sina stamfränder leder till nepotism som i sin tur ökar risken för konflikter. Han argumenterar för att den etniska nepotismen är evolutionärt kodad i våra gener och således i princip en omöjlighet att radera från mänskligt beteende (s. 201), samt att den etniska nepotismen är en förlängning av familjenepotism. Vanhanens slutsats är att de flesta etniska konflikter i världen i hög grad kan tillskrivas den genetiska diversiteten i ett samhälle.

Kopplar man detta till växt- och djurriket kan man prata om invasiva arter; biologer är mycket väl medvetna om vilka risker det innebär när en ny växt- eller djurart tar sig in i en befintlig arts habitat och börjar konkurrera om resurser. Inte sällan leder det till total utslagning av den ursprungliga arten om den invasiva arten har strategier som den ursprungliga saknar skydd emot. Detta sker med hjälp av släktskapsselektion, precis som hos människor. De allra flesta människor skulle inte skämmas för att de skulle visa altruism gentemot sina egna familjemedlemmar först, sedan släktingar, vänner, grannar etc. Sist kommer således människor man har minst gemensamt med. Detta får givetvis konsekvenser i det mångkulturella samhället, i synnerhet då de ekonomiska resurserna krymper och konkurrensen om dem hårdnar.

Sammanfattningsvis: kulturell och etnisk mångfald leder obönhörligen till konflikter, vilket vi kan se idag då våld och sexualbrott till stor del begås av gärningsmän med muslimsk bakgrund mot etniska svenskar. Även våld mot polis och andra samhällsinstitutioner är ger uttryck för ett hat mot vår kultur i stort, då vårt samhälle signalerar de underliggande normer och värderingar som det bygger på. Ju större etniskt avlägsna grupper blir i Sverige, desto fler och mer intensiva kommer konflikterna således bli. Det är hög tid att svensken inser att det underbara ”öppna och toleranta samhället” är en lögn, och att toleransen endast kommer leda till att svenskens inflytande över sitt eget habitat minskar i stadig takt.

 

Referenser:

Hofstede, G., Hofstede, G.J & Minkov, M. (2010). Cultures and Organizations: Software of the Mind. McGraw-Hill.

Jakobsson, Scholz, Scheet, Gibbs, VanLiere et al (2008). Genotype, haplotype and copy-number variation in worldwide human populations.

Lilja, M. (2015). Det bästa för mitt barn: Nyblivna mödrar i den delade staden. Doktorsavhandling. Örebro Universitet.

National Wildlife Federation: Invasive Species. Hämtad från: https://www.nwf.org/Wildlife/Threats-to-Wildlife/Invasive-Species.aspx.

Rushton, J.P. (2005). Ethnic nationalism, evolutionary psychology and Genetic Similarity Theory.

The Hofstede Institute: Country comparison. Hämtad från: https://geert-hofstede.com/countries.html.

Vanhanen, T. (2012). Ethnic Conflicts: Their Biological Roots in Ethnic Nepotism. London: Ulster Institute.

Wikipedia: John Philippe Rushton. Hämtad från: https://en.wikipedia.org/wiki/J._Philippe_Rushton.

Wikipedia: Släktskapsselektion. Hämtad från: https://sv.wikipedia.org/wiki/Sl%C3%A4ktskapsselektion.