Perspektiv

Är demokrati verkligen så viktigt för oss?

Att det demokratiska systemet skulle föredras av det samlade etablissemanget motsägs av hur sällan de själva vill att det tillämpas.

Sedan barnsben får vi svenskar lära oss om vikten av demokrati. Redan i förskolan får våra barn ta del av skolverkets värdegrund, i vilken demokrati och människors lika värde utgör en central del. I takt med att de börjar i grundskolan får de sedermera fördjupa sig ytterligare i ämnet, som är det kanske mest betydande inslaget inom de samhällsorienterande lärorna.

Samtidigt som de lär sig om demokrati matas de också med budskapet att något alternativ till ett demokratiskt styrskick i stort sett är att se som otänkbart. Att budskapet också har gått hem syns ganska tydligt, många håller nog med mig då jag hävdar att ordet ”antidemokrat” kommit att bli ett av de skällsord som gemene man tycks värja sig allra mest från att bli kallad, något som till stor del är en följd av att man lyckats få ordet att bli nästintill en synonym till det påhittade ordet ”nazist”.

Samtidigt som vi i Sverige inte är sena med att hylla och värna vår egen demokrati tycks vi vara lika ivriga att klanka ned på andras. Länder som på pappret är lika demokratiska som vi själva är stämplas av våra styrande som antidemokratiska. Anledningen kan vara något så banalt som att de inte står för samma demokratiska värdegrund som vi gör, vilket bland annat innefattar det tämligen diffusa begreppet ”alla människors lika värde”. Organisationer eller individer med avvikande åsikter stämplas också gärna, och kan man inte med gott samvete belägga dem med epitetet antidemokrat, då kan man alltid använda den mer luddiga formuleringen att de har ”antidemokratiska tendenser”. Ta Ryssland som ett exempel, där existerar vissa typer av förbud mot homosexpropaganda riktat till barn, i Sverige är det förbjudet att motsätta sig all typ av homosexpropaganda oavsett om den riktar sig till prepubertala barn.

Sett till ett globalt perspektiv anser sig i stort sett alla världens länder, med ett fåtal undantag, vara demokratier. Ändå anser vi i Sverige, som nämnt ovan, tillsammans med andra västländer, ha en demokrati som i relation till de flesta andra stater, är något bättre. Man kan säga att vi har tagit oss rätten att definiera vad den moderna demokratin faktiskt innebär. I vår utrikespolitik tycks det idag också vara viktigt att för andra faktiskt påpeka att vi ha en något bättre demokrati än vad de har, och gärna arbeta för att deras ska bli bättre, oavsett om de vill det eller ej. Vad som däremot inte verkar stå på agendan, det är att vara självkritiska till vårt eget system, det system som hävdas vara det mest demokratiska man kan tillämpa.

Om vi ser på det rent krasst kan vi konstatera följande: Vi har ett val vart fjärde år, i samband med detta val kan vi välja att lägga vår röst på ett parti som skall representera oss i samtliga frågor som under deras mandatperiod kan bli aktuella. Sannolikheten för att vi skall finna ett parti som tycker exakt som oss själva i alla, eller ens en enda fråga, är för de flesta ganska låg, därför får vi välja det alternativ som står oss närmast. När vi sedan har gjort detta val är vårt demokratiska inflytande över. Den kandidat som fått vårt förtroende intar då sin plats i riksdagen, och han gör detta helt utan några förpliktelser för det han kanske har lovat oss under valrörelsen. Det enda vi kan göra för att straffa honom är egentligen att inte ge honom fortsatt förtroende vid nästkommande val, fyra år senare.

Det här är alltså den typ av representativ demokrati, som tydligen är bäst. Eller, är det verkligen det? Sett ur ett rent logistiskt perspektiv så kan man förstå att den representativa demokratin vuxit fram som det mest lämpliga demokratiska styrskicket. Det är en sanning att alla människor inte hinner, eller vill, sätta sig in i ens hälften av de frågor som behandlas i Riksdagen, och det är också en sanning att det hade varit svårt att samla dem alla på samma plats vid voteringar, eller att räkna alla röster om röstandet skulle ske på distans. Detta var goda argument då systemet infördes, men idag är de ej längre gällande.

Med den tekniska utveckling som skett kan alla medborgare ges tillgång till mobila bank-id eller liknande tjänster som kan användas för att bekräfta ens identitet online. Det används idag redan flitigt av många myndigheter, ett exempel är Skatteverket, som numera tillåter att man enkelt deklarerar via sin telefon eller dator. Om de styrande nu vurmar för demokrati så mycket som de utgör sig för att göra, varför då inte införa följande system: Liksom idag väljer vi en representant som ska svara för oss i Riksdagen till dess att det är val igen, men istället för att representanten helt fritt får föra vår talan, så tillåts han endast göra det såvida vi inte hellre vill göra det själva. Inför att Riksdagen ska rösta i en fråga kan varje svensk registrera sig med hjälp av bank-id eller liknande tjänst, och istället för att rösten går genom representanten ges medborgaren i fråga rätten att göra det själv. På så sätt kan vi låta en representant rösta i de frågor vi själva inte bryr oss om, eller inte orkar sätta oss in i, medan vi själva kan rösta i de frågor som ligger oss nära hjärtat. Systemet hade gjort oss till ett betydligt mer demokratiskt samhälle än det vi har idag, och de godhetsknarkande liberala demokraterna skulle med stolthet kunna slå sig om bröstet.

Det man kan fråga sig är, när Sverige så öppet proklamerar att demokrati är det enda styrskicket, borde våra styrande då inte ställa sig bakom ett system liknande det som beskrivs ovan, ett där hela befolkningen faktiskt ges möjlighet att vara med och vara delaktiga i varje beslut? Svaret är naturligtvis självklart, och det är nej. Saken är den, att våra styrande egentligen inte alls bryr sig om demokrati, det är mest ett fint ord, ungefär som värdegrunden hos ett stort företag, ord som står på ett estetiskt välutformat dokument, men som stannar just där. De som styr vårt land har en tydlig agenda, och den är de måna att driva igenom till varje pris, den liberala demokratin skall segra, kosta vad det kosta vill. För att ta några exempel som stärker min tes kan jag nämna Decemberöverenskommelsen, som förvisso har brutits, men som rent praktiskt fortfarande är gällande i stor utsträckning. Vi lever trots allt fortfarande i ett land som styrs i enlighet med vad 38 % av väljarkåren önskade.  Man kan fråga sig om det är rimligt, och om det är så demokrati skall fungera? Ytterligare exempel kan ges då det kommer till rådgivande folkomröstningar. Senast 2014 röstade man i Göteborg kring huruvida trängselskatt skulle införas i staden eller ej, röstningen slutade med en förkrossande seger, 56,8 % mot 43,2 % för nej-sidan. Tror ni att det hjälpte? Naturligtvis inte, trängselskatterna infördes. Rent generellt flyttas makten också allt längre bort från folket. Makten flyttas från kommunerna till landstinget, från landstinget till riksnivå, och från riksnivå till EU. Plötsligt finner vi oss med att ha en fransos som skall bestämma hur gurkorna vi köper i den lokala matvaruhandeln ska se ut, utan att riktigt förstå hur det gick till, ändå bryr vi oss inte nämnvärt.

Att demokrati faktiskt skulle vara så viktig för oss kan därav konstateras vara en falsk uppfattning. Det gemene man istället är intresserad av är att vardagen för honom skall fungera så bra som möjligt och att vårt land skall styras i rätt riktning. För att lyckas med detta måste man naturligtvis inte tillämpa en liberal demokrati, alternativen är snarare många.

Premissen för den liberala demokratin är just att all människor ska vara delaktiga i besluten, när vi ser att så inte ens sker, då har det enda egentliga argument mot de som kritiserar demokratin av idag fallerat. Därför uppmanar jag er alla till att våga ifrågasätta den liberala demokratin, dess antidemokratiska tendenser är minst lika tydliga som de dess förespråkare kommer försöka belägga dig med att ha. Oavsett vad vänsterliberalerna säger så finns det ingenting de har hittat på som är heligt.

 

  • Lidingöbon

    Mycket bra! Ifrågasätter politikernas narrativ på ett analytiskt vis.