Perspektiv

Att vara intolerant är svenskt

Under det Identitär Idé som genomfördes hösten 2016 träffade jag en grupp amerikaner som sympatiserade med vår sak. Vi talade en hel del om situationen i västvärlden och hur våra olika länder fungerar. En av de saker som jag minns bäst av det de sade var att de förklarade hur mycket värre det är i USA än i Sverige. Det är högre brottslighet, mer mångkultur, mer oordning. Sämre fungerande helt enkelt. De vita i USA verkar ha tolererat oerhört mycket mer än vad vi gjort i Sverige.

Vi får ofta höra hur hjärntvättade och politiskt korrekta svenskarna är, men stämmer det i så fall verkligen? SD har ett stöd på mellan 18 och 25 procent, beroende på vilket institut du vill lita på. Detta trots att vi har ett mer välordnat och välfungerande (på vissa sätt) samhälle än USA. Trots att vi inte sett en total utarmning av arbetarklassen som de sett i USA. Trots att vi är uppe i en högkonjunktur. Det kanske i själva verket är så att svenskarna är ett folk som inte är särskilt tolerant?

Under den så kallade ”flyktingvågen” år 2015 och därefter har i högre utsträckning än tidigare de som kommit till Sverige spridits över landet, även om det fenomenet startade i mindre skala redan för mer än tio år sedan. Innan dess fann man framförallt icke-svenskar i hög utsträckning i storstädernas förorter, i alla fall i sådan stor mängd att problemen som följer med invandringen märktes. Många småorter har nu gått från att ha några pizzabagare och deras familjer till att behöva inhysa hela klaner och kvarter. Det gillas tydligen inte av svenskarna, särskilt inte av de som drabbas av mångkulturen värst – arbetarklassen. Samma arbetarklass som nu uppger att de tänker rösta på Sverigedemokraterna. Enligt Mångfaldsbarometern, som mäter svenskarnas tolerans för det utländska, anser ex 84% att islam innehåller negativa värderingar som krockar med mänskliga rättigheter. Eftersom de s.k. mänskliga rättigheterna är upphöjd till religion i Sverige får det anses vara ganska avslöjande. Denna undersökning är också från 2016 innan intensifieringen av terrordåden inträffade. 

För att förklara några av orsakerna till missnöjet som sprider sig när svenskarna konfronteras med mångkulturen: Svensken uppskattar inte oordning, kaxigt beteende och frånvaron av reciprocitet. Alla dessa saker ökar med invandringen. De flesta invandrare idag kommer från länder som är mer kaotiska och mindre välordnade än Sverige, även i fredstid. Nordeuropéer vill ha ordning och struktur. Konflikter löses normalt inte på gatan i Sverige, det ses som ohyfsat. I många länder ses det istället som en styrka att bli arg offentligt. Slutligen så kommer många invandrare från länder där du bör roffa åt dig så mycket du kan medan du kan och där det även ses som något positivt att överlista människor i exempelvis affärer. I Sverige har vi istället haft en stor sammanhållning i hela samhället och att vara en försäljare har varit något fult. Ärlighet och rättframhet är dygder och man ska inte missbruka välfärdssystemet. Vi har haft ett samhälle med en unikt stor tillit. Det är också detta som möjliggjort vår stora välfärdsstat, i många andra länder hade en liknande sådan kollapsat för länge sedan. Vår gör det kanske snart ändå, i och för sig.

För att använda ett uttryck myntat av Gustav; ”deep Sweden” har nu upplevt mångkulturen och den uppskattas inte. Deep Sweden är intolerant, till skillnad från alla accepterande hanrejer i andra länder. Deep Sweden har fått nog.

  • Lucy Lipinska

    Med risk att förarga dristar jag mig att hävda att svenskens tolerans är så ytlig att den i mina (ehuru djupt assimilerade) invandrarögon framstår som ordentligt fejkad. Efter drygt förty år i Sverige har jag faktiskt tills rätt nyligen (efter massinvasionen av riktigt främmande folk) fått höra negativa kommentarer om mitt hemland och mina landsmän, om det framkommit att jag har utomnordiska (slaviska) rötter. Den i sammanhanget flitigt serverade floskeln om att man kommenterar min bakgrund av skär välvilja och intresse (för andra kulturer!) betraktar jag som lögn, särskilt som denna ”välvilja” alltför många riktades även mot min i Sverige födda dotter. Eftersom hon då kände stor sorg efter sin tidigt bortgångne far, upplevde hon denna ”placering i invandrarfacket” som smärtsam. (Jag har ett svenskt efternamn som jag förvärvade vid giftermål och använder sedan en tid det icke-svenskt klingande alias just i ett slags testsyfte.)

    Mot bakgrund av att mina sympatier numera lutar starkt åt det nationalistiska hållet, ser jag naturligtvis positivt på att alltfler svenskar vågar avvika från den allestädes härskande skenheligheten. Som en sann djurvän värderar jag svenskars äkta djurvänlighet särskilt högt. För att inte glömma den naturvänliga svenska allemansrätten, innan den urholkas eller försvinner helt. Det är verkligen hög tid att svensken sliter av sig den lömska toleransdräkten.

    • rutger4

      Är toleransen högre i nationalistiska kretsar?

      • Lucy Lipinska

        Jag misstänker faktiskt att de människor som startade diverse drev mot mig på min arbetsplats inte var etniska svenskar. Jag var dessvärre grundligt hjärntvättad på den tiden; vaknade upp i samband med massinvasionen hösten 2015. Riktiga nationalister i Europa tenderar faktiskt att vara mer toleranta mot folk från andra (vita) nationer än de ”patrioter” av annan härkomst som tycks ha infiltrerat flertalet av nationaliströrelser.

        • rutger4

          Så sent? Jag har för mig att jag har sett dig tidigare än så. Hursomhelst så skriver du för få kommentarer. Har du en blogg eller så?

          • Lucy Lipinska

            Tack Rutger. Eminent är jag kanske inte, men tillräckligt begåvad för att förtjäna drev. Jag önskar att jag hade vaknat tidigare än hösten 2015. När det gäller min aktivitet på Nätet;jag kan ha skrivit några insändare innan fjällen föll från mina ögon men knappast någon medveten sådan.

          • Prime Villain

            Hur känns det att vakna upp på det här sättet efter att ha levt med en lögn så länge?

          • Lucy Lipinska

            Kära Endymion! Att man inte är till fullo medveten om något behöver inte betyda att man lever i en lögn. Jag visste helt enkelt inte om att det fanns en hel del svenskar (framför allt på betydande poster) som egentligen inte var riktiga svenskar. Som invandrare hade jag svårt att se skillnaden, om dessa personer inte avvek nämnvärt utseendemässigt. Någon brytning hade de inte, eftersom de var födda i Sverige.

          • Endymion

            Du undvek att svara på min fråga och verkar ha tagit det som någon slags förolämpning.

            Håller förövrigt inte med. Om man lever med med en serie uppfattningar som i verkligheten inte är sanna lever man definitionsmässigt i en lögn. Hur kunde det inte vara så?

            Vet inte vad du pratar om annars. Syftar du på judar nu eller?

        • Robert Rönngren

          Håller med om att det är svårare med drev idag. Där jag arbetar röstar antagligen de flesta vänster, men vi har ändå en man som sitter i en nämnd för SD utan att någon klagar minsta lilla. Det är jäkligt svårt att klaga på det idag. Står du till höger om SD går det fortfarande dock.

    • reaktionär svensk

      Vet inte riktigt vad du syftar på här. Aldrig riktigt hört att man fjäskar falskt för andra Europeiska folk på det sättet. Jag vet att västerlänningar rent generellt har sett ner på östeuropeer för deras ”rasism”. Vilket givetvis är idiotiskt. Men det kan inte vara vad det handlar om i detta fallet? Personligen kan jag säga att om jag hör någon bryta lätt (alltså han eller hon är inte är född här.) och personen är Europé, så ställer jag frågor om t.ex författare, filmskapare, historiska figurer eller vad som helst från det landet personen härstammar från. Lättast sätt att bryta isen för mig då jag gillar Europeisk kultur och historia. Och folk brukar uppskatta det.

      • Lucy Lipinska

        Jag inser att det är lätt att misstolka min kommentar.

        När det gäller brytning så fanns det ingen sådan hos min i Sverige födda dotter, eftersom engelska (först i grundskolans andra ring) var hennes första främmande språk.

    • Robert Rönngren

      Det finns ett visst förakt hos svenskarna för folk som många anser vara mindre välordnade än vi. Svenskar uppskattar lugn och ordning (att den minskar är en av orsakerna till SD antagligen) och har fått för sig att det är mer kaos i Östeuropa, antagligen pga att det var det efter kommunismens fall. Jag tror många svenskars förakt kommer att minska i takt med att Östeuropa går om oss i välstånd och mer och mer lyckas bekämpa korruptionen. Att det kommer hit folk från Östeuropa och jobbar för låga löner bidrar också till förakt, man ser inte upp till tjänstefolk s.a.s.

      Själv gillar jag östeuropéer skarpt och kommer ofta väldigt bra överens med dem eftersom de inte är lika feminiserade som svenskar.

      Det svenska föraktet kan vara rätt stort ibland faktiskt, men det är få som pratat om det. Det är rätt subtilt, men man märker det om man tänker på det.

      • Lucy Lipinska

        Det riktigt besvärliga för mig var att min i Sverige födda dotter utsattes för detta när det uppdagades att hon hade en mamma från ett slaviskt land. Jag tror att mycket har ändrats sedan nittiotalet. Trots mina erfarenheter av den subtila ”rasismen” i Sverige, anser jag att svenskar borde reagera på eliternas förräderi, dock inte genom att hoppa på vita som bildat familj med någon från den svenska stammen.

  • Älgarna har fått nog. Älgarna gör revolution!

    • Robert Rönngren

      Det kommer från en vänsterlåt dock 🙂

      • Jag vet. Ser dock inget fel i att sno från dem. Inte så sällan hör man Staten och kapitalet på höger/nationella sidor. Dock oftast i Thåström-versionen och inte det än illrödare originalet med Blå Tåget.

  • Faramir

    Svenskar är bäst på självbedrägeri och konflikträdsla. Inte undra på att alla vill hit..
    Det är fritt fram så att säga.