Perspektiv

Mainstreammedia – En ryggdunkarklubb för vänsterliberaler och kommunister

Lügenpresse - Lögnpressen

När public service kritiseras för att vinkla sin nyhetsrapportering försvarar de sig ofta med att de faktiskt är ”ekonomiskt och politiskt oberoende”, och på något magiskt vis därför är helt utan bias åt något politiskt håll. Detta är antingen en extremt naiv uppfattning om den egna verksamheten eller en ren lögn. Människor utvecklar kulturer i alla sammanhang där man umgås med varandra under en längre tid som påverkar tankesätt. Statligt avlönade nyhetsredaktioner är inte undantagna.

Ni som besöker Nordisk Alternativhöger gör det troligen delvis för att ni insett hur mainstreammedia vinklar, ljuger och utelämnar detaljer för att ständigt lyfta fram sitt vänsterliberala och globalistiska narrativ. Mycket av detta är antagligen medvetet men det kan även vara omedvetet. Anledningen är att alla människor betraktar världen omkring sig genom ideologiskt färgade ”glasögon” som utgörs av värderingar, vilka i sin tur är kopplade till de attityder och den personlighet som individen har. Olika typer av branscher drar till sig olika sorters personligheter, vilket i sin tur bidrar till att särskilda värderingar blir vanligare på en arbetsplats än på en annan. Det som sker är helt enkelt att det växer fram en intern kultur inom organisationen, vilken i sig är en produkt av de människor som arbetar inom den. Organisationskultur är ett stort område inom HR och ledarskapsforskning, så hur människor fungerar i grupp på arbetsplatsen är välkänt.

Först och främst bör vi titta på vad det är för slags människor som jobbar inom media, och till hjälp har vi en utmärkt rapport från Kent Asp på Göteborgs Universitet. Asp och hans kollegor undersökte journalistkårens sammansättning och profil för att se hur homogen kåren är och om de som yrkesgrupp är representativa för folket och dess politiska värderingar. Inte helt förvånande visade det sig att nej, de är inte alls representativa för folket.

I Svenska Journalister 1989-2011 framkom att 55% journalisterna år 2011 kom ifrån tjänstemanna- och högre tjänstemannafamiljer, medan endast 27% av befolkningen hade samma bakgrund. För arbetarfamiljer var andelen 34% för journalisterna och 56% för befolkningen. Redan här kan vi se att journalisterna i hög utsträckning har en akademisk familjebakgrund i förhållande till Sveriges befolkning. 27% av dem kommer dessutom från någon av Sveriges tre största städer i jämförelse med 16% av befolkningen. Endast 5% av dem har utländsk bakgrund. Motsvarande siffra för Sverige är någonstans mellan 20-30%, beroende på hur man räknar.

Även livsstilsmässigt sticker journalisterna ut som grupp. Asp (2011) konstaterar att de, i synnerhet journalister bosatta i storstadsområdena, tar större del av kultur & restaurangutbud, dricker mer alkohol och diskuterar politik än befolkningen i allmänhet. De har dessutom mer gemensamt med varandra än med övrig befolkning. Denna poäng är intressant eftersom det antyder att det är en särskild personlighetstyp som dras till journalistyrket, samt att de med stor sannolikhet även socialiseras in i den sfär de arbetar i.

Det mest intressanta är dock vilka politiska värderingar som är representerade inom journalistkåren, med tanke på att svenska folkets förtroende för deras rapportering i invandringsfrågan är mycket låg i relation till andra, mindre laddade ämnen (Institutet för Mediestudier; Avpixlat). Nu är uppgifterna i Asps undersökning från 2011 och således inte aktuella men kan användas som fingervisning. Många har i dagsläget på känn att media har kraftig slagsida åt vänster vilket lyser igenom deras rapportering och det stämmer precis med verkligheten. År 2011 sympatiserade inte mindre än 48% av journalistkåren med vänsterorienterade partier varav Miljöpartiet står för hela 41% följt av vänsterpartiet med 15% samt Socialdemokraterna och Moderaterna på delad tredjeplats med 14% vardera. Skillnaden i partisympatier mellan vänster och höger är inte mindre än 33 procentenheter. Jämför man dessa siffror mot befolkningens sympatiser år 2011 så låg 31% åt vänster och 40% åt höger, en skillnad på -9 procentenheter. I rapporten nämns dessutom att denna skillnad mellan allmänhet och journalister har ökat över tid genom att folket har rört sig mer åt höger och journalister mer åt vänster.

Inom public service (SR, SVT, UR etc) är slagsidan åt vänster ännu större: år 2011 sympatiserade över 50% med Miljöpartiet medan V+S+MP totalt står för över 80%. Att public service skulle vara ett kommunistfäste är således ingen överdrift.

 

Med så goda människor som älskar mångkultur och globalism kan man tänka sig att de måste leva som de lär, för hycklare kan de väl ändå inte vara? Eller vem försöker jag lura egentligen…

Enligt Institutet för Mediestudier: Där bor journalisterna (2015) har Södermalm i Stockholm den största journalisttätheten med hela 10,4 journalister per 1000 invånare. I andra änden av skalan för Stockholm finner vi Rinkeby-Kista med endast 0,4 journalister per 1000 invånare. Andra områden i huvudstaden som är populära bland journalister är Hägersten-Liljeholmen, Skarpnäck, Kungsholmen och Norrmalm. Här nedan kan man se journalisstätheten i relation till andel utländska medborgare i Sveriges tre största städer. Som synes ökar antalet journalister dramatiskt i områden som är i princip etniskt homogena (högra delen av kurvan). Med andra ord: journalister skriver och pratar gärna om hur underbar mångkulturen är, men får de själva välja bosätter de sig helst långt ifrån den. Således inget konstigt alls, men det är hyckleri av rang att inte leva som man lär.

 

Journalisttäthet jämfört med andel utländska medborgare

 

Så hur påverkar detta medias rapportering av nyheter?

När en viss typ av människor dras till ett visst yrke sker redan här en form av selektionsprocess som, vilket jag förklarade i inledningen, bidrar till att en kultur skapas där egna normer och åsikter råder. Detta är inget konstigt och uppstår på varje arbetsplats, i varje arbetsgrupp, i varje kompisgäng och så vidare. Människor som trivs i denna kultur blir kvar och till slut är normerna inom gruppen så självklara att de tas för så givna att ingen reflekterar över dem. Ett vanligt uttryck är att ”det sitter i väggarna”. När nya journalister skall anställas så efterfrågar man medvetet eller omedvetet sådana egenskaper som är genomsnittliga för gruppen och önskvärda för den interna kultur som råder. Här sker således nästa selekteringsprocess som gör gruppen än mer homogen. Om en SD-sympatiserande journalist mot all förmodan skulle få anställning på SVT så skulle personen i fråga antagligen säga upp sig självmant pga att man inte passar in i den kultur som råder, vilket effektivt skyddar gruppen från ideologiska fiender.

Bor man dessutom bor i ett område med människor med liknande värderingar och har dem i sin vänskapskrets så får man heller sällan sin världsbild utmanad. Det leder helt enkelt till en form av ideologisk bubbla och en homogenisering av attityder och hur man betraktar andra människor och världen, vilket kan bidra till att trots att de egna uppfattningarna är ganska extrema så uppfattas de som helt normala och blir den subjektiva ”normen” för alla goda medborgare. Då är det enkelt att peka ut åsiktsdissidenter som onda, dåliga, egoistiska och rasistiska av den simpla anledning att de inte vill se sitt eget land invaderat av främlingar och över tid bli ersatta av dem.

Hur en anställningsintervju skulle kunna gå till på Sveriges Radio P3.

Att denna extrema vänsterslagsida inom framförallt public service inte skulle påverka deras urval av nyheter och vinkling av rapportering är alltså mer än naivt att tro, vilket givetvis syns i medias sjunkande förtroende och framväxten av såväl Sverigedemokraterna som av alternativ media. Sist men inte minst: köp inte tidningar som är Sverigefientliga och stöd inte regimmedia och Lügenpresse (lögnpress) som Sveriges Radio och SVT. Du kan säga upp din licens på denna sidan. Stöd hellre alternativa medier, poddar med mera som lyfter fram sådant som gammelmedia inte vill att människor ska veta. Nordisk Alternativhöger tar exempelvis tacksamt emot donationer för att kunna fortsätta leverera kontroversiella analyser av vår samtid.

  • rutger4

    Jag är helt ointresserad av att visa förståelse för de här propagandisterna. De är onda människor som hatar oss och de har anställts av ännu ondare människor som hatar oss ännu mer. Analysen behöver inte sträcka sig längre än så. Fiender.
    De är helt och hållet ansvariga för varje ord de skrivit och för allt det fruktansvärda dessa ord har haft på svenskarna. Och de som har valt att anställa de här patologiska lögnarna är ännu mer ansvariga.