Perspektiv

Indien—folket som reste sig

Indien med sin befolkning av över 1 miljard är världens största demokrati och en av de snabbast växande ekonomierna. Fler ingenjörer utbildas i Indien än i något annat land, inklusive Kina.

Indien har ett rymdprogram där de nyligen sköt upp den komiskt namngivna SCATSAT-1 (Scat är det engelska ordet för en speciell fetish—googla inte!) och de har även ett välutvecklat kärnvapenprogram.

Fotografi av Delhi från 2011.

Indien har dock inte alltid varit denna ekonomiska stormakt. Indiens historia är fylld av mörker och förtryck. Det indiska folket har behövt lida under både muslimsk och brittisk ockupation. Indiens kolonisering var i början gynnsamt för landet. Subkontinenten, som tidigare inte ens haft toalettpapper, upplevde en snabb befolkningstillväxt när europeisk teknologi mötte den indiska arbetsviljan. Man kan säga vad man vill om det indiska folket men man måste medge att de är hårt arbetande. Även om de inte alltid gör ett bra jobb kan man lita på att de gör sitt bästa, till skillnad från vissa andra grupper som finns i västvärlden. Ledtråd:


Det brittiska styret blev dock mer korrupt i takt med att deras stat blev mer kontrollerade av penningmakten. Under 40-talet dog upp till 4 miljoner indier i en av de största svältkatastroferna i mänsklighetens historia. Under andra världskriget beslagtog det brittiska styret över hundra tusen tunnland åkermark och iscensatte ”brända jordens taktik” för att hålla Japanerna ute. Mannen som drev kolonialpolitiken åt det hållet var Winston Churchill. I hans försök att driva ut en fiende som britterna själv skapade (Japan—britterna bröt den anglo-japanska alliansen på grund av amerikanskt tryck) lät Churchill det indiska folket lida.”Jag hatar indier. De är ett djuriskt folk med en djurisk religion.” sa han år 1947. Enligt Ramtanu Maitra, en sydasiatisk historiker, har totalt 60 miljoner indier satt livet till på grund av brittisk kolonialpolitik.

Under 1900-talet blev de anti-brittiska rösterna allt högre. Mahatma Mohandis Gandhi, den berömda indiska nationalisten och något av en Richard Spencer av sin tid, grundade den identitära rörelsen Swaraj. Grundpelaren i Swaraj är nationellt självstyre; att indier inte skulle vara slavar i sitt eget land och arbeta för en inkräktarklass som skor sig på deras bekostnad. Låter bekant, eller hur? ”Nationens kultur bor i hjärtat och själen hos sitt folk.”


Swag alert.

”Quit India Movement” var en rörelse som Gandhi och andra nationalister satte igång år 1942, när flera miljoner indiska soldater förväntades slåss i britternas krig. Tusentals indiska nationalister fänglsades av brittiska myndigheter, trots att det folkvalda partiet INC (Indian National Congress) låg bakom rörelsen. Det var genom ren folkvilja som indierna reste sig ur askan och lade grunden för den kraftfulla, om något nerskitna, nationen Indien. Han var även rasrealist och rödpillrad i andra avseenden, vilket visas av att negroiderna i Ghana demonstrerade i fjol för att få en staty av Gandhi borttagen på grund av hans ”rasistiska uttalanden” om att afrikaner är lågintelligenta varelser som saknar hygien och beter sig våldsamt.

Gandhis fredliga motstånd har varit en inspiration för många och finns i huvudet hos alla frihetskämpar, antingen medvetet eller undermedvetet. Den vita nationalistiska rörelsen uttrycker hans principer med bravur, det krävs en enorm disciplin för att hålla sig till icke-våld i dessa tider men den nationalistiska alternativhögern växer genom ord trots statliga repressalier. Parallellerna med Gandhi är tydliga.