Vetenskap

Tabula rasa – Myten om det oskrivna bladet

John Locke (1632-1704)

John Locke (1632-1704)

Inom samhällsvetenskapen har det sedan lång tid pågått en ständig debatt om vad som orsakar den mänskliga naturen – arv eller miljö. Teorin kallas för tabula rasa, eller populärt ”det oskrivna bladet” och är en liberal myt som hävdar att människor föds jämlika och är formbara likt lerklumpar. En tanke som är mycket tilltalande för politiker som med mer eller mindre moraliskt tveksamma medel försöker skapa sitt drömsamhälle. Likhetstanken har dock historiskt lett till mänskliga tragedier av enorma proportioner.

Steven Pinker nämner i sin bok The blank slate – The modern denial of human nature ett antal olika moderna myter om människans natur – eller rättare sagt den påstådda frånvaron av en. Dessa myter, däribland tabula rasa och den noble vilden, har i modern tid fått mycket starka politiska konnotationer då de framförs som sanningar av vänstern i jakten på det perfekta, socialistiska och jämlika samhället.

Det oskrivna bladet, tabula rasa, formulerades redan 1689 av den brittiske filosofen John Locke:

”Let us then suppose the mind to be, as we say, white paper void of all characters, without any ideas. How comes it to be furnished? Whence comes it by that vast store which the busy and boundless fancy of man has painted on it with an almost endless variety? Whence has it all the materials of reason and knowledge? To this I answer, in one word, from experience.”

Med andra ord, vad som fyller det oskrivna bladet som människans psyke sägs vara, är endast erfarenheter vilket i vetenskapliga ordalag innebär påverkan från miljöfaktorer såsom uppfostran, vänner och samhället i stort.

En annan version av det oskrivna bladet är myten om ”den noble vilden” som formulerades av Rousseau och som populariserades av 1900-talets antropologer, främst Franz Boas och hans lärling Margaret Mead. Boas hävdade att skillnader mellan grupper av människor grundade sig i deras kultur och inte i deras biologi samt att deras beteende således hade sociala och inte ärftliga orsaker. Hans uppfattning var dock att den europeiska kulturen var överlägsen de stamfolk han observerade, men att dessa snabbt kunde anamma (dvs assimileras till) den europeiska kulturen om de gavs möjligheten.

Boas ståndpunkter var i sig inte så uppseendeväckande men gav upphov till betydligt mer radikala idéer hos hans studenter, bland annat att ärftlighet och den mänskliga naturen överhuvudtaget inte har haft något att göra med mänsklighetens historia. Dessa idéer spreds bland sociologer under 1930-talet och synen på den mänskliga naturen var att den är formbar i all oändlighet, dvs att man i princip kan skapa en människa och dennes beteende helt efter eget godtycke.

Margaret Mead, som var en av Boas studenter, hävdade att människans ursprungliga natur var att leva som stamfolken: i samklang med naturen, egalitära, nöjda och sexuellt frigjorda. Enligt Mead var det endast det moderna samhället som skapade orättvisor, våld, krig och förtryckt sexualitet vilket gjorde att hennes observationer av stamfolk hade en stark politisk vinkel. Enligt henne levde naturfolken i frihet och jämlikhet samt beskrev hur könsrollerna hos ett folk var omvända där männen besmyckade sig medan kvinnorna arbetade, vilket hon skrev om i sina böcker Coming of Age in Samoa (1928) och Sex and Temperament in Three Primitive Societies (1935). Dessa böcker fick en stark påverkan på den feministiska rörelsen i västvärlden men efter Meads död undersöktes hennes tolkningar och det visade sig att man inte kunde hitta stöd för flertalet av hennes slutsatser och att de i många fall var direkt felaktiga. Alla naturfolk är exempelvis inte fredliga där såväl krig mellan stammar som övergrepp på fiendens kvinnor förekommer och fler medlemmar av stamfolk dog en våldsam död än i den civiliserade världen. Den noble vilden är således en utopisk syn på människan och verkligheten är att den mänskliga naturen består av såväl positiva som negativa egenskaper och handlingar, vilka både är instinktiva såväl som inlärda. Om Mead medvetet ljög om sina observationer för att lyfta fram en liberal politik kan diskuteras, men hennes slutsatser var åtminstone tveksamt sanningsenliga.

Margaret Mead med urinvånare i Samoa

Margaret Mead med urinvånare i Samoa

Dessa idéer, att människor föds som oskrivna blad med en formbar hjärna, får givetvis politiska konsekvenser för den som önskar skapa sitt eget ”drömsamhälle”, inte sällan leder de till mänskliga katastrofer i ”jämlikhetens namn”. I Sovjet och i kommunistiska Kina fängslades, torterades och mördades mängder av människor, kulaks, av bland annat den simpla anledningen att de hade mer än andra genom att de var akademiker, hårt arbetande eller på annat sätt hade skapat sig ett bra liv. Utgår man ifrån att alla föds helt jämlika så måste ju skillnader i rikedom bero på att man har stulit från andra, eller hur? Samma tankegångar ser vi även idag, om än i mildare form, där jämlikhet mellan människor mäts i resultat, inte i förutsättningar. Att samhället delas upp i olika klasser anses vara ett resultat av orättvisor i samhället där ekonomiska resurser och materiell standard anses vara de främsta orsakerna till varför vissa blir framgångsrika företagsledare och andra blir kriminella. I själva verket vet vi nu tack vare evidensbaserad forskning att skillnader mellan människor är både ett resultat av ärftliga faktorer men även av miljöfaktorer. Vi vet även att ärftligheten är hög för framförallt intelligens, så även om vi skulle skapa en egalitär ”utopi” så skulle skillnader i människors produktivitet, motivation, aggression och så vidare fortfarande kvarstå. Dessa skillnader existerar såväl mellan individer som mellan folkgrupper, något som fortfarande är tabu att diskutera men som är bevisat genom en uppsjö av forskningsresultat.

Att vi steg för steg börjar närma oss ett totalitärt samhälle kan skönjas genom all den mediala propaganda som riktas mot den vite mannen som råkar ha utvecklat egenskaper som är gynnsamma för att bygga moderna civilisationer. Att vita män är överrepresenterade inom en rad olika områden tas helt enkelt som bevis för att han förtrycker såväl kvinnor som minoriteter i sin omgivning, vilket leder till att intressegrupper förespråkar positiv särbehandling i ”jämställdhetens namn”. Likaså är ojämn könsfördelning eller förekomst av hudfärg på arbetsplatsen eller i tv-rutan en konsekvens av förtryck som leder till att man börjar räkna kön och hudfärg på folk. Samhället betraktas enligt anhängare av tabula rasa som ett nollsummespel vars orättvisor måste utjämnas genom statlig kontroll. Vägen till helvetet är som bekant kantad av goda föresatser.

Snabba framsteg inom beteendegenetiken har dock gett nya upptäcker som gör kopplingar mellan det genetiska arvet och beteende i verkliga livet. Sociologin och dess olika inriktningar kommer med tiden att få kämpa hårt för att få behålla greppet om verklighetsbeskrivningen när allt fler studier publiceras och punkterar narrativet att endast miljön formar mänskligt beteende. Det oskrivna bladet kommer därför att förvandlas till ”det förifyllda bladet” med färdiga kategorier som utvecklas under livets gång, vilket inte är en dag för tidigt och nödvändigt för att ge tillbaka Europas forna storhet och glans.

  • Lyon

    Even with my rudimentary translation, this article is a good read. Well done! Funnily enough, I recall as a young child hearing about this ”Tabula Rasa” hypothesis and concluding it was a fraud. I guess the very idea of it didn’t sit well in my bones or in my gut haha

    • Thanx, great to hear even a machine translation makes the article understandable 🙂 Yeah, I believe most people know by gut feeling that not only the environment shapes our behaviour but the genetic heritage as well. Unfortunately, people has been indoctrinated to put their gut feelings aside but hopefully this will change since this is the core of leftist liberal political agenda.

  • Pingback: Vad det innebär att vara alternativhöger – Nordisk alternativhöger()