Vetenskap

Det dysgeniska välfärdssamhället

En välfärdsstat likt den vi har i Sverige existerar av två enkla anledningar: att dess befolkning har en hög nivå av tillit till medmänniskorna utanför den egna familjen och att befolkningen inte kostar mer än de bidrar till systemet. Mycket tyder dock på att den generositet i kombination med universalistiska värderingar som är signifikant för Sverige kommer bli välfärdsstaten undergång på grund av dess dysgeniska effekter.

I mångt och mycket kan välfärdsstaten beskrivas som evolutionens raka motsats: evolutionens utmaningar, tryck och selektion har format mänskligheten sedan tidernas begynnelse och har inte avstannat sedan dess. Den mänskliga civilisationens utveckling har varit oerhört snabb de senaste 2000 åren, i synnerhet under de senaste 300-400 åren. Oftast tillskrivs ekonomisk eller teknologisk utveckling som orsaker till stora utvecklingssteg som skett, exempelvis den industriella revolutionen. Vad som ekonomer eller historiker oftast däremot inte erkänner eller gärna vill prata om är att det kan finnas biologiska underliggande orsaker till ökning av välstånd, i det här fallet förändringar i socialt beteende.

Nicholas Wade nämner i boken A troublesome inheritance – genes, race and human history hur man kunnat mäta i England hur antalet mord per capita sjönk drastiskt mellan 1200-1800-talet, hur läskunnigheten ökade, antalet arbetstimmar ökade och hur räntorna sjönk kraftigt. Räntorna, enligt argumentationen, reflekterar ett samhälles tidspreferens; från kortsiktighet till långsiktighet. Detta kan ha varit ett tecken på att människorna i England, och säkert även på andra platser i Europa, gradvis blev mindre impulsiva, mer tålmodiga och mer villiga att spara pengar. I moderna psykologiska experiment har man undersökt detta hos barn genom det sk marshmallowtestet. De barn som kan avstå en belöning för att få en större belöning i en nära framtid har senare fått högre resultat på SAT-testet (motsvarigheten till högskoleprovet), högre utbildning och högre inkomst. Den förändrade tidspreferensen hos det engelska folket kan således vara ett tecken på att evolutionen över tid har selekterat för högre intelligens som tar sig uttryck genom långsiktigt planerande och som långsamt har transformerat samhället.

Att intelligensen ökade hos befolkningen tros bero på evolutionära utslagningsprocesser. De mest produktiva och sparsamma föräldrarna hade råd att skaffa fler barn och lämnade efter sig mer tillgångar i arv, något som också visat sig genom att studera gamla kyrkböcker. Men eftersom fler barn än tidigare skulle dela på arvet fick de mindre per person som hjälpte dem i livet, vilket fick till följd att alla inte kunde stanna kvar i samhällets övre skikt och sjönk således i klasstillhörighet. De allra fattigaste som befann sig på samhällets botten slogs ut helt och ersattes över tid av människor med högre intelligens. Wade menar här att den största anledningen till västerländska samhällenas utveckling helt enkelt var att produktiva och långsiktigt planerande människor (bägge två tecken på högre intelligens) fick fler barn jämfört med lågproduktiva och kortsiktigt tänkande människor. Det som skedde ur ett evolutionärt perspektiv var helt enkelt att dåliga gener minskade eller försvann ur befolkningens genpool medan gener gynnsamma för överlevnad spred sig. Att den industriella revolutionen snabbt startade runt om i västvärlden efter England men inte i särskilt många andra länder är ett tecken på att den förändring av populationen som föregick även var en förutsättning för utveckling.

Så hur hänger detta ihop med välfärdsstaten?

Välfärdssystemet bygger som sagt på att människor producerar mer än de kostar i kronor och ören och kräver således att den ”tärande” andelen av befolkningen inte blir för stor i relation till den ”närande” andelen. I början av 1900-talet insåg man detta och införde eugeniska program för att ”förbättra folkstammen”, något som idag förknippas med ondska, Hitler och rasbiologi genom de tvångssteriliseringar som förekom i såväl USA som i Tyskland, Sverige, Norge, Danmark, Finland och flera andra länder (Broberg & Roll-Hansen, 2005). Oavsett vilka moraliska värderingar man tillskriver de eugeniska programmen så kvarstår det faktum att de skulle uppfyllt det syfte de var ämnade för: att minimera skadliga gener hos befolkningen och öka spridningen av gynnsamma gener för att på sikt förbättra samhället.

Dagens moderna välfärdsstat är som sagt raka motsatsen till evolutionen – den gynnar de svagaste på bekostnad av resten, i synnerhet när vi inkluderar det i sammanhanget nya fenomenet immigration från låg-IQ-länder. Med försörjningsstöd och barnbidrag behöver ingen längre svälta och blir dessutom belönad för att fortplanta sig. Med flerbarnstillägget ges ytterligare belöning för fortplantning – de minst produktiva och/eller kortsiktigt planerande för sina gener vidare till en ny generation. Detta kallas för dysgenik och innebär att gener ogynnsamma för överlevnad ökar sin frekvens i populationen i relation till gynnsamma dito. Över tid leder detta till en lägre genomsnittlig intelligens hos befolkningen, högre kriminalitet och/eller kortsiktig behovstillfredsställelse i kontrast till långsiktig planering. Det kan även leda till att ärftliga sjukdomar blir vanligare hos folk. Och mycket riktigt: enligt studier av Lynn-effekten föreligger en dysgenisk effekt i ett flertal länder där produktiva människor föder för få barn medan negativa egenskaper har ökat i befolkningen pga högre födelsetal hos mindre produktiva (Woodley & Meisenberg, 2012; Nyborg, 2012; Lynn, 1996).

Idag har vi en uppsjö bidrag av olika typ som syftar till att gynna dem med minst ekonomiska resurser, vilket ofta hänger ihop med negativa egenskaper även om givetvis vem som helst kan ha oturen att bli långtidssjuk eller arbetslös. Idag har hela västvärlden demografiska problem då den mest produktiva delen av befolkningen föder för få barn för att upprätthålla gruppens storlek. Det dör alltså fler varje år bland etniska svenskar (likt respektive europeiskt folk i varje västland) än det föds. Värt att notera är att trots detta så ökar Sveriges befolkningsmängd kraftigt. I år passerade vi 10 miljoner invånare samtidigt som gruppen etniska svenskar ligger på ca 8 miljoner och minskar med tusentals individer årligen. Sedan ett antal år tillbaka föder alltså invandrare från låg-IQ-länder fler barn än vad som dör vilket innebär att deras grupp växer i kombination med ny invandring från samma länder, medan den produktiva delen (etniska svenskar) minskar. Detta ser vi redan effekterna av i låga skolresultat hos framförallt barn med utomeuropeisk bakgrund, liksom låga arbetsinkomster, hög kriminalitet och högt bidragsberoende. Att detta har ökat det senaste åren har att göra med att grupper med överrepresentation inom ovanstående områden har vuxit i storlek.

Staten i sin tur försöker kompensera sjunkande skolresultat och minskande ekonomisk produktivitet genom att sänka kraven (se antagningskraven till polishögskolan och diskussioner om att ta bort det fria skolvalet), införa rasbaserad särbehandling (se skattefinansierade instegsjobb för nyanlända) och erbjuda mer bidrag och sätta in extra stödresurser. Samtidigt ökar den offentliga sektorns storlek, de byråkratiska bromsklossarna och det allmänna skattetrycket. Strävsamma och produktiva människor får således ut färre kronor i plånboken per arbetad timme vilket gör att man antingen måste arbeta mer eller hålla nere sina utgifter för att få behålla samma inkomster som tidigare. Konsekvensen blir att färre får ork, tid eller råd med att skaffa (fler) barn, problem som bidragsberoende inte har i samma utsträckning och inte heller har några incitament att ändra på då deras kompetensbaserade lönenivåer oftast ligger nära bidragsnivåerna.

Över tid kommer detta erodera samhällets sociala kapital, biologiska fitness och sammanlagda kompetensnivå vilket på sikt leder till att de system vi förknippar med Sverige blir omöjliga att upprätthålla då samhället, dess institutioner, lagar och produktivitet är ett resultat av dess befolkning (Wade, 2014). En ökning inom kriminalitet, minskning i BNP per capita och så vidare reflekterar således en förändrad befolkningssammansättning på genetisk grund, något som inga moderna politiska åtgärder kan ändra på om man får tro forskningen gällande ärftlighet av kognitiva förmågor.

Den demografiska frågan är dock än mer allvarlig än välfärden eftersom det handlar om svenska folkets överlevnad i sitt eget land. Ekonomi och samhällsinstitutioner går alltid att bygga upp på nytt, men har svenskarna väl blivit ersatta av andra folk så finns det inte längre något Sverige. Detta är dock ämnet för en framtida krönika.

Allt pekar alltså mot att en välfärdsstat endast fungerar i etniskt homogena länder som präglas av en hög genomsnittlig intelligens, en relativt fri marknad samt hög tillit hos befolkningen. Ett samhälle är resultatet av dess befolkning mer än tvärtom och avspeglar sig i såväl samhällets institutioner som i folkets produktivitet, laglydighet och sociala tillit.

Oavsett vilka värderingar man tillskriver begreppen eugenik och dysgenik så är det alltså ett evolutionärt faktum att kvalitén (utifrån ett västerländskt perspektiv) hos en befolkning minskar utan utslagningseffekter. Ingen social rättvisa i världen kan ändra på detta förrän vi eventuellt har möjligheten att skräddarsy våra barn eller kan avaktivera destruktiva gener i vårt DNA, vilket i sig för med sig en rad nya moraliska dilemman. Välfärdsstaten kommer därför snart vara en parentes i mänsklighetens moderna historia.

Introt till filmen Idiocracy – Skrämmande korrekt beskrivning av det moderna samhället.

 

Källor:

Broberg, G. & Roll-Hansen, N. (2005). Eugenics and the Welfare State: Sterilization Policy in Denmark, Sweden, Norway and Finland. East Lansing: Michigan State University Press.

Lynn, R. (2008). The Global Bell Curve: Race, IQ, and Inequality Worldwide. Augusta: Washington Summit Publishers.

Lynn, R. (1996). Dysgenics: Genetic Deterioration in Modern Populations. London: Praeger.

Nyborg, H. (2012). The decay of Western civilization: Double relaxed Darwinian Selection.

Wade, N. (2014). A troublesome inheritance – genes, race and human history. New York: The Penguin Press.