Perspektiv

Är konservativa för anständiga för att kunna vinna?

Hur kommer det sig att konservativa, som i grund och botten bara vill motverka alltför hastiga förändringar i samhället, alltid förlorar? Det är de progressiva som tar hem spelet och det är därför man idag, utan att blinka, hävdar att en nioåring själv skall få välja kön. Det är bara ett exempel. Ett annat är en ohämmad massinvandring. Ett tredje är homoadoptioner.

Den konservativa säger inte nödvändigtvis blankt nej till ovanstående, inte direkt. Däremot säger denne att man inte ska rusa åstad utan tanke på konsekvenserna. Som konservativ vill man att en förändring måste få gå långsamt och noga övervägas. Den progressiva däremot, uppfylld av sig själv, skriker ”revolution” och låter generationerna som kommer efter städa upp röran.

Jag utelämnar här medvetet de radikalkonservativa och då framförallt eftersom de aldrig varit samhällsbärande, utan förlorade (exempelvis i Tyskland) till nationalsocialisterna. Konservativ här är vad gemene man tänker när de hör ordet.

Varför är då konservativa förutbestämda att förlora? De har ju i allt väsentligt rätt, vilket det sunda förnuftet säger. Extrema förändringar på samhällelig nivå påverkar ju miljontals människor och kan få enorma konsekvenser såväl direkt som under lång tid framöver. Det säger sig själv att förändringar i den skalan måste få ta tid. Ändå har de progressiva kunnat ta kliv efter kliv framåt.

Det finns många olika svar på frågan, men ett som jag vill lyfta fram här är att konservativa är mer ”anständiga” som människor, vilket gör dem sårbara. Det kostar helt enkelt inte lika mycket att trampa på dem.

En ny undersökning från PEW Research Center visar att vänstersinnade är långt mycket mindre toleranta än sina högersinnade motsvarigheter.

Undersökningen visar att 35 procent av demokraterna i USA (och sådana som säger sig luta åt demokraterna) anser att vänskapen skulle bli ansträngd om de fick veta att vännen röstade på Donald Trump. Motsvarande siffra bland republikaner var 13 procent.

Liberala demokrater var mer splittrade, 47 procent skulle få en ansträngd vänskap med en vän som röstat på Trump, medan 51 procent sa att det inte skulle spela någon roll. Bland mer moderata och konservativa demokrater svarade 73 procent att det inte spelade någon roll om en vän röstat på Trump, medan 25 procent svarade att det skulle påverka vänskapen.

Intressant nog visade det sig också att ju högre utbildning demokraten i fråga hade, desto mindre toleranta gentemot sina vänner blev de.

Här har vi svaret (eller ett av svaren) på varför konservativa inte vinner. De är för ”anständiga”, för trevliga och för överseende. Kanske tar de inte sin övertygelse på allvar eller så inser de inte att såväl den politiska striden som kulturkampen är på blodigt allvar.

Författaren och krönikören Johan Hakelius har en ”konservativ profil” läser jag och i hans förord till den svenska översättningen av Roger Scrutons bok, Kultur räknas, vill jag minnas att han förklarade skillnaden mellan honom själv och vänstern så här: Medan han ansåg att vänstern hade fel, såg de på honom som att han var ond.

Johan Hakelius, självutnämnd konservativ

I den mån det finns en svensk konservatism så är den hopplöst ängslig, löjligt anständig och därmed fullständigt kraftlös. Medan de ser ovan nämnda strid och kamp som intellektuell förströelse menar vänstern blodigt allvar.

Att det är så bottnar antagligen i det faktum att konservativa är mindre kollektivistiska och mer frihetliga. De kan i högre grad acceptera att andra inte tycker som de själva och värderar därmed individens rätt till sin egen åsikt. De progressiva däremot, erkänner inte individuella avsteg från vad de kommit fram till är rätt för kollektivet. De är till och med beredda att ta fram giljotinen för att understryka detta.

Konservativa är helt enkelt för toleranta för att kunna vinna. Men det måste inte vara så, vilket det tyska frikårerna bevisade och som står klart för den som ögnat igenom litet Jünger, till exempel. Det finns en nödvändig intolerans. Eller kanske är det så att konservatismen är så ingrott tolerant att det alltid är fascismen som fått kliva fram och rätta till läget.

  • Pingback: Konservativa är inte dömda att förlora – Nordisk alternativhöger()

  • Parsifal

    En annan aspekt på detta är att konservatismen inte har det starka inslag av religionssubstitut som återfinns hos kulturmarxister och dess avläggare. Den trosnit som dessa ”progressiva” ofta uppvisar är ju en grogrund för intolerans och fanatism. De totalitära tendenserna infinner sig omgående. Det är dessa som vi nu brottas med i det kulturkrig som nu pågår för fullt. Kulturmarxisterna är inte beredda att ge sina motståndare de rättigheter som de själva tar för givet. De kräver fortsatt monopol över narrativet och skyr dialogen som pesten. Striden om Nya Tiders närvaro på Bokmässan gör detta extremt tydligt.

  • Sven™

    Utmärkt artikel utav Mange.

    Konservativsm säger du CUCKservatism säger jag.