Kultur

Att vara eller att inte vara kulturrelevant – vi besökte debatt om althögern på kulturhuset[video]

Vi hängde av bombarjackorna och snörade upp kängorna och tog på oss kostymen för att lajva socialkonservatism när vi intog kulturhuset mitt i centrala Stockholm. Stort reportage med både video och artikel nedan.

Kulturhuset i Stockholm anordnade igår 13/9-2017 en debatt med rubriken ”Hur mycket grodor tål Sverige? Humor som politiskt vapen”. Inbjudna var komikern Aron Flam som tillhör lätthögern, neoliberala kurden? Bawar Ismail, inkvoterad kvinnlig vänsterkurdiskan Dilan Apak som kanske är den tråkigaste kvinnan jag sett på en scen(>antyder att det finns roliga) och i alla avseenden övergödde ”satirikern” och vänsterförfattaren Johannes Klenell. Eftersom debatten marknadsförts med en känd althögermem och rubriken var en anspelning på Pepe så trodde jag naturligtvis att de skulle sträcka ut en hand till någon av oss för att representera ett althögerperspektiv. Jag blev skakad i grunden när jag fick reda på att jag endast skulle ha möjlighet att delta som en vanlig åskådare.

Vad som sedan följde var trettio minuters oironiskt hanrejpostande huruvida det statliga kulturstödet bör finnas till eller inte och i vilken form det eventuellt ska finnas till i.

I trettio minuter.

I Sverige.

2017.

Nuvarande året.

Det spelar ingen roll vad som debatteras, det kan vara kulturfrågor, det kan vara invandring, vården. De kommer aldrig någonstans, de har fastnat i en loop. Debatterna finns inte till för att utbyta idéer, det handlar om att simma i sin komfortzon och försöka framhäva sin egen relevans kring saker som faktiskt är relevanta på riktigt. Aron Flam var en räddande faktor under denna delen av debatten. Jag tror att jag och Aron Flam har en hel del gemensamt. Han hatar nog sina f.d. kollegor lika mycket som jag gör, han inser att komiker är politiska kommissarier som slickar uppåt och sparkar neråt. Han inser att de består av lika delar kognitiv dissonans, taktisk nihilism, avancerat självhyckleri med en ynklig dos överlevnadsinstinkt. Han har tittat för länge in i avgrunden och avgrunden har stirrat tillbaka. Han lämnade allt och startade en patreon och en podcast som jag tyvärr inte lyssnat på men som sägs vara bra. Jag vet inte vad Aron Flam vill åstadkomma, men jag vet att vi delar ett gemensamt mål i att krossa den socialistiska kulturapparaten. En kultur som står på helt egna ben kommer automatiskt vara betydligt mindre vänster.

Alteregot Aron Flamethrower, eldar upp kulturmarxister på nätterna.

Tillbaka till debatten. Klenell säger att han inte längre tror på satir eftersom alla har hypat The Daily Show med ((((((((((((Jon Stewart)))))))))))) ”och sen gick Trump och vann valet.” Till att börja med kan påpekas att ((((((((((((Jon Stewart)))))))))))) lämnade showen redan i augusti 2015 och ersattes med inkvoterade mulatten Trevor Noah vilket bemöttes med artigt jubel för att sedan bytas ut till förtvivlan när han helt enkelt inte visade sig kunna matcha sin företrädare. Detta är dock inte det centrala i Klenells påstående. Det finns en alldeles briljant satir i USA som slår nedifrån och som är en del av den alternativa högern: podcasten The Daily Shoah som är en ordlek på nyss nämnda show samt det hebreiska ordet för ”förintelsen”. Denna show, som är en blandning av humorinslag och politiska analyser, började segla upp samtidigt som The Daily Show började dala. Det finns ett samband här. Att Klenell inte ser det beror nog på okunskap och det faktum att han, liksom kulturvänstern i stort, inte anser att högern kan ägna sig åt satir eftersom vänstern fortfarande har en bild av sig själva som underdogs vilket motsägs av det faktum att hans gelikar är inbjudna till dessa samtal och är väl finansierade av staten.

Flam säger att politiker har blivit komiker och komiker har blivit politiker. Vidare att politiker som memifieras tyder på ett samhällsintresse och ska inte ses som rasism i första hand, och att detta samhällsintresse är av godo. Båda poängerna är goda och förtjänar en utläggning. Vad gäller det att politiker och komiker har bytt plats så vill jag hävda att detta ska ses som ett uttryck för parlamentarismens minskade betydelse och satirens ökade betydelse. Parlamentarismen är svårt handikappad i både själ och handling, strypt av internationella överenskommelser och en byråkrati som agerar närmast mordiskt mot sin egen befolkning. Det finns en förståelse för att förändringen inte sker på Rosenbad eller i Riksdagshuset. ”Politiken är nedströms från kulturen” som ((((((((((((Andrew Breitbart)))))))))))) formulerade det, om människor känner att maktens korridorer har blivit mer och mer irrelevanta för både förändring och verklighetsbeskrivning så söker de sig till andra sanningssägare. Gycklare är kända för sina obekväma sanningar.

Moderatorn som ledde debatten var för övrigt fullständigt menlös och borde bytts ut till en man som åtminstone förstår grunderna för vad som gör saker kul. Kvinnor är inte komiker av en anledning.

Troligen en bra tjej, mamma, etc.

Kurdliberalen Bawari får karaktärisera borgerlighetens kompletta misslyckande när det kommer till att vara kulturrelevanta. Han står där som en fnittrande hanrej och förklarar att högern nog inte är så roliga för de försökte kopiera vänsterns memer och misslyckades. Detta beror på att högern, liberala globalister i detta fall, anser att kulturen inte ska politiseras och att man tycker ”att kulturen ska vara fri” vilket naturligtvis helt och hållet lämnat fritt spelrum för vänstern. Även om detta blir enormt triggande att höra så finns det en god poäng i detta. Det är som att lämna en strand obevakad för fienden att storma. Detta är vad svensk borgerlighet gjort under större delen av efterkrigstiden. De förtjänar verkligen inget annat än spott och spe, min avsky för den kulturlösa borgerligheten är större än den för kulturvänstern. Ska tilläggas att han senare i debatten hävdar att PewDiePie nog är lite för radikal. Ridå.

Klenell har ett intressant resonemang om hur den nuvarande vänstern har flera generationer av satiriker som sträcker sig tillbaka till 1960-talet och att de därför har en slags tradition att luta sig tillbaka på medan högern saknar detta. Nu är det förvisso så att satiren existerat som en konstform i närmre 2000 år men han får ändå sägas ha rätt i det att det saknats en satirkultur med liknande genomslag som den vänstern förfäktat. Althögerns trick är att appropriera populärkulturellla symboler för att på det sättet få en genväg in i hjärta och hjärna på den grupp man vill påverka, det handlar om en slags tjuvkoppling.

Flam kommer ibland farligt nära ett rödpillrat perspektiv på hur djupt infiltrerat kulturlivet är av kulturmarxismen, ”vad vi ser är en extremistisk marxistisk sekt” utbrister han om den sfär han verkar i och tillägger att vita män tillåts jobba bara om de håller inne med sina egna åsikter. Han gör en relevant jämförelse om att kulturlivet går ut på att mjölka bidrag och bekänna sig till rätt värdegrund för att få statliga medel. Inte särskilt punk med andra ord.

Under avslutande frågestund påpekade jag det märkliga i att de stått och diskuterat statligt stöd under större delen av debatten och helt missat kärnan i ämnet som skulle diskuteras, d.v.s. högersatir och vilken roll althögern spelar. Klenell ville visa för pappa staten att han är en god liten goyim genom att påpeka att vi skulle vara irrelevanta och små nog för att spela i korpen. Notera att detta sägs av en kulturvänsterperson som uppbär hundratusentals kr i statligt stöd och som mässar detta från ett podium, bokstavligt talat. Aldrig tidigare har det väl varit så tydligt vem som är upphöjd och privilegierad av staten och vilka som slår underifrån och uppåt. #Pepsivärderingar

Klenells tidskrift, snart irrelevant

Så vad lärde vi oss idag? Skådespelet överraskar inte, debatter är på det stora hela ett terapisamtal för folk som hemskt gärna vill vara relevanta samtidigt som de befinner sig i en komfortzon. Jag önskar att det fanns större möjligheter att engagera genom andra sätt än att trigga och provocera och krascha evenemang men det kommer inte vara möjligt. Jag gick igenom några av mina intryck direkt efter i videon ovan, det ligger på slutet. Men först en bonusbild på en hanrej som kom och hotade oss med spö, komplett med XXL-påse och kulmage. Senaste vänstermodet :^)

*blockerar din väg*
Vad gör du?

  • Martin Larsson

    Jaha! Så AltRight i svensk tappning är socialkonservatism? Då förstår jag bättre varifrån den förlorarstämpel kommer som finns inpräntad i pannorna på jättebebisarna Friberg och Dulny.

    • Utmärkt exempel på ad hominem som ersättning för frånvaron av argument. Din intellektuella skärpa briljerar, en eloge till dig!

      • Martin Larsson

        Gäsp! Bättre kan du! Hade varit bättre om du klargjort om den Nordiska Alternativhögern är socialkonservativa (ett kvasiord för sverigedemokrater) eller inte?

    • Det är precis såna som dig vi vill hålla borta genom vår humor. Utmärkt att du på fullaste allvar tror att vi byter om från bombarjackor och kängor till kostymer för att vara socialkonservativa.

      Och nej jag tänker inte dra ner på vurmant för Aron Flam så länge han gör saker vi tycker om. Jag kommer dessutom oironiskt hylla Mona Sahlin om hon gör något bra.

      • Joggi

        Som att hänga sig?

      • Martin Larsson

        Bättre kan du vännen.

        Aron Flam är en hovnarr som låtsas kritisera marxismen. Men du hör aldrig Aron yppa en stavelse kritik mot Wallenberg eller Bonnier. För till saken hör att globalism, sionism och bolsjevism är avkopplingar till marxism.

        Den dagen Aron Flam kritiserar globalisten Wallenberg och sionistiskt inflytande ställer jag mig gärna bredvid dig och slickar min tunga brun – men då ska Flam visa att han har ballar av stål först.

        Game on!

  • Martin

    Pepe!

  • Joggi

    Vurmandet för Aron Flam får ni gärna dra ner på.

  • shlomo Shekelstein

    Men vafan ni måste ju säga till om ni går på några event så vi kan ha alla fem personer i hela Sverige som är alt-höger på samma plats!

    Skämt åsido så tycker jag mycket om The Daily Shoah och Vita Pillret, även om de är nästan plagiat från er sida så är det jättekul att få lyssna på varje veckoslut! Ni kanske till och med skulle kunna få lite kulturstöds-shekels.

    (ps, jag jobbar på lite fuktiga coverlåtar av bowie och jag ska skicka dem till er när jag blir klar!)

  • MartinA

    (((Aron Flam))) och (((Chang Frick))) är två personer som ser att nuvarande ordning befinner sig i kollaps och därför överger den för att erövra framtiden som kommer efter/genom denna kollaps. Ungefär som andra försigkomna personer såg papperstidningens uppgång på artonhundratalet och utnyttjade det eller TVns uppgång på femtiotalet. Eller Sovjetunionens förestående fall. Jag har läst (((personer))) som tillhörde härskarskiktet i USSR och påstod sig ha ”flytt” från kommunismen 1986. Snarare ser de här personerna varthän det barkar och försöker hoppa till en ny tuva.
    Lyssna på Aron Flams intervju på dgs, han är snarast en neocon:
    https://detgodasamhallet.com/2017/05/26/dgs-tv-avsnitt-26-med-aron-flam/

  • MartinA

    Kul initiativ att gå dit förresten! Även om jag som sagt är övertygad om att Aron Flam är ett giftpiller.
    Tidsstämpel för Dulnys fråga?

  • Martin Larsson

    Så Nordiska Alternativhögern kan inte låta bli att hylla Aron Flam för att han kritiserar marxismen. Samme Aron Flam som är bästis med Bonnierklanens clown Jonathan Unge.

    Den som kan marxismens historia vet att globalism, bolsjevism och sionism är starkt förknippade med varandra – liksom feminism och kulturmarxism.

    När hörde vi Aron Flam kritisera Bonniers inflytande på Mediasverige? Aldrig trots att han privat umgås med Bonnierklanen. I Aron Flams värld leker kulturjournalister lekstuga på redaktionerna. Fast det är ju ägarna som anställer dessa vänstermänniskor. Och Bonnierklanen äger mer än 50 procent av svensk media – och kontrollerar därmed indirekt SR/SVT.

    Eftersom Nordiska Alternativhögern är humoristiska så föreslår jag att Dulny filar på en meme där han byter ut bilden på George Soros till en bild på Ervin Kohn i Oslo. Då visar Nordiska Alternativhögern att dom är här för att göra skillnad. Och då pekar man också på förhållanden som är relevanta för en nordisk publik.

    Bring it on!

  • pimpology doctorate

    Det framgår att författaren till den här artikeln inte har lyssnat på Aron Flams podcast. Den kommer nämligen närmast klassisk liberalism ideologiskt, dock går hela Arons shtick ut på att kunna resonera kring sakfrågor utan att bunta ihop sina åsikter i ett färdigsnickrat kit. Försöket att i althögerns namn göra anspråk på hans delaktighet enbart för att han är en skärpt kritiker av vänstern är ett tecken på en barnsligt bristande förmåga att upptäcka nyanser i andras tänkande, en som vilken rödstrumpa som helst hade relaterat till.

  • Daniel Rondslätt

    Det är som med de många seminarierna under Almedalsveckan:
    ”Det spelar ingen roll vad som debatteras, det kan vara kulturfrågor,
    det kan vara invandring, vården. De kommer aldrig någonstans, de har
    fastnat i en loop. Debatterna finns inte till för att utbyta idéer, det
    handlar om att simma i sin komfortzon och försöka framhäva sin egen
    relevans kring saker som faktiskt är relevanta på riktigt.”
    Att simma i sin egen komfortzon – det är svensk politik och nutidsdebatt förklarad med sex små ord.