Perspektiv

Clinton: Lita på auktoriteten – sensmoralen från 1984

Vänsterns instruktionsmanual

Det är få saker som aldrig upphör att roa. En av dem är helt klart vänsterns brist på självkännedom och skeva självbild – lika verklighetsfrånvänd som den politik de önskar att genomdriva. Det i sig är ingenting konstigt eftersom politiken har den egna gruppen och dess intressen i fokus – politiken blir i det avseendet bara en förlängning av den egna självuppfattningen.

Från svensk sida har vi sett ett rättfärdigande till den socialdemokratiska omfördelningspolitiken genom att jämställa sig själva med Robin Hood – utan att inse ironin i att de i själva verket är historiens sheriffen av Nottingham. Socialdemokratin har till och med döpt en omfördelningsskatt efter den libertarianska och tribala hjälten.

Men Robin Hood stal inte från de rika och fördelade ut till de fattiga, utan han motsatte sig ett skattetryck med andra medel än via röstsedeln. Ett skattetryck som förövrigt var bra mycket lägre än dagens socialdemokratiska.

Robin Hood tog istället tillbaka vad han ansåg hade otillbörligen tagits ifrån honom och hans glada gäng av följare. Det var ett våldsamt motstånd, med tribala strukturer som ämnade till det politiska undantaget, för att utmana auktoriteten om suveränitetsrollen.

Det senaste utspelet som återspeglar vänsterns desillusion kommer dock inte från svensk socialdemokrati, utan från Hillary Clinton. Ni vet, hon som aldrig kommer att bli president. Först förlorade hon demokraternas nominering 2008, mot en svart man, på grund av att han var svart  (vänsterns offerhierarki praktiserad), för att sedan, 2016, förlora mot den vita mannen, ”rasisten” och ”kvinnohataren” Donald Trump, på grund utav att hon var kvinna. Det misogyna USA var inte redo för henne. Offerrollen saknar ände.

Hillary kände sig manad att ge sin sida av historien och föreviga det i ett bokformat, som hon lämpligen valde att döpa till ”What Happened”. För oss som följde kampanjen och valet vet vad som hände: Trumptåget kraschade hennes kampanj utan överlevare. Men det var faktiskt inte den intressanta uppenbarelsen i boken – en bok som jag förövrigt inte har läst och aldrig kommer att göra – utan det var hennes tolkning av det Orwellianska samhället som illustreras i novellen 1984, en bok som jag däremot har läst och kan rekommendera starkt för den som vill förstå vänsterns kontrollmani.

Ja vad hände egentligen?

Hillarys tolkning av den uppmålade dystopin är istället lika skev som socialdemokraternas bild på sig själva i förhållande till Robin Hood. Hon menar på att sensmoralen av historien är att befolkningen måste kunna lite på pressen, sina ledare och samhällets experter.

Washington Times skriver:

“Attempting to define reality is a core feature of authoritarianism,” Mrs. Clinton writes. “This is what the Soviets did when they erased political dissidents from historical photos. This is what happens in George Orwell’s classic novel Nineteen Eighty-Four, when a torturer holds up four fingers and delivers electric shocks until his prisoner sees five fingers as ordered.

“The goal is to make you question logic and reason and to sow mistrust towards exactly the people we need to rely on: our leaders, the press, experts who seek to guide public policy based on evidence, ourselves,” she continues.

  • Joggi

    Att kalla Robin Hood för libertarian är som att kalla Jesus Kristus för socialist, dvs fullkomligt felaktigt.