Perspektiv

Rättigheter eller skyldigheter?

Rättigheter till alla

Det talas oerhört mycket idag om vilka rättigheter olika grupper och individer har, positiva som negativa. Dessa rättigheter ska sedan tas till vara av olika institutioner; staten, universiteten, skolan, familjen. Mer sällan talas det om skyldigheter och plikt. Skyldigheter gentemot oss själva, vår familj, vår släkt, lokalsamhället och landet i stort. Kanske har vi här tappat lite av vårt perspektiv?

Libertarianerna talar mycket om negativa rättigheter. Att vi har rätt att yttra oss, rätt till vår egendom, för tioåringar att ta heroin och alla människors absoluta rätt att begå kraftigt med hor. Mycket av det här resonemanget har växt fram ur den västerländska individualistiska traditionen och det finns mycket värdefullt att hämta i det. Vi har en stolt tradition av att hävda familjers och individers rätt gentemot tyranni. Vi ska vara stolta över detta. Men sedan har libertarianerna applicerat sin massiva autism på resonemangen. Resultatet är datanördar som kämpar för rätten att köpa stridsvagnar. Fantastiskt.

Radikalvänstern tjatar inte om något annat än vilka rättigheter alla som inte är vita män ska ha. Inte bara självklara saker som rätten att ha ring i näsan, rätten att färga håret lila och rätten att lukta illa utan även vilka rättigheter olika väl utvalda minoriteter ska ha på det funktionella samhällets bekostnad. Världen delas upp i en förtryckshierarki där olika former av misslyckade pervertiter kämpar för grupper som uppfattas som långt ned i hierarkin mot de högst upp (vita män). Målet är någon form av samhälle där alla är lika fula, korkade och allmänt odugliga. Det är lätt att förstå varför många lockas in i den radikala vänstern, verkligen.

Sen har vi mittfårans syn på rättigheter. Mittfåran kan beskrivas som socialliberal, eftersom det är den ideologin som totalt segrat (men som nu börjar tappa greppet på grund av att den inte har svar på vår tids stora frågor). Den har en syn på rättigheter som är en mildare variant av extremvänsterns, eftersom den släpar något årtionde efter den senare. Det skulle gå att skriva mer om detta, men socialliberalismen är så trååååååkig. Maximalt ointressant.

Jag tror att det för oss människor faktiskt är viktigare att få det slaget över huvudet vilka skyldigheter vi har än vilka rättigheter. Skyldigheter är det som får oss att växa som människor och antagligen också det som får oss att känna tillfredsställelse med våra liv. Att ha en plikt att arbeta för något större än oss själva ger mening som inget annat kan. Ett meningsfullt liv är ett liv värt att leva.

Dessa skyldigheter sträcker sig inte minst till våra förfäder. Människorna som slet och dog för att vi ska kunna leva i ett materiellt överflöd utan dess like, i en tidsålder som dessutom kommer gå över i en gyllene sådan (var woke på hur kali yuga går över i en ny mini-satya yuga). Vi är skyldiga dem att ta på oss så mycket ansvar vi bara kan och klarar av för att göra världen till en bättre plats för våra barn. Maximala skyldigheter – maximal mening.

Nostalgisk inför framtiden

Slutligen: Hur vore det med lite tacksamhet istället för gnäll? Det här gäller främst er i vänstern. Ni borde bocka och buga inför den vite mannen, som har skapat allt det fantastiska ni ser omkring er. Visa lite respekt och vördnad inför honom och tänk på allt gott han kan göra för världen i framtiden om det inte vore för sådana som ni.

  • shlomo Shekelstein

    Nordisk Alternativhöger skulle kunna göra en prenumerationstidning med typ alla artiklarna från en månad. Sedan få lite press-shekels som grädde på moset.