Vetenskap

Empati, altruism och djurrätt

Djurvänner - Sällsynt vanliga hos vita människor

Djurvänner - Sällsynt vanliga hos vita människor.

I den egalitära västvärlden råder idag idéer om universalism, alla människors lika värde, mångkulturalism och annat som syftar till att få oss att tro att människor är precis som oss, var de än bor på jorden. Signalsubstansen oxytocin, även kallat ”kärlekshormonet”, ligger till grund för detta altruistiska beteende mot såväl människor som mot djur. Nivån av oxytocin skiljer sig stort mellan raser vilket tar sig uttryck i olika pro-sociala beteenden både mot människor och djur.

Västvärlden och i synnerhet de nordiska länderna utmärker sig genom att vi haft fungerande välfärdsstater samt ett starkt djurrättsskydd. Det förstnämnda har av flertalet forskare och författare förklarats delvis genom en sällsynt hög nivå av social tillit och anses vara ett av fundamenten för ett tryggt och fungerande välfärdssamhälle. Hos oss i vår del av världen har även djur en sällsynt hög status, i synnerhet husdjur. Vi har lagar som syftar till att minimera lidandet för boskap och att säkerställa att behoven uppfylls för husdjur.

Ovanstående kan betraktas som kulturella värderingar och policys som ger uttryck för empati och altruism, vilka i sig härstammar från pro-sociala beteenden hos de människor vars kulturer förespråkar dessa normer. I andra delar av världen såsom Afrika och Mellanöstern råder helt andra värderingar, både i synen på människor och på djur. Att dessa värderingar följer med dem hit till vår del av världen är inget förvånande även om det görs försök från verklighetsfrånvända vänsterliberaler att bortförklara moraliskt förkastliga beteenden med fattigdom och andra orsaker. Nedan följer ett litet axplock av bestialiska fall mot djur som inträffat i Sverige de senaste åren:

Killing kidnappad, bränd och våldtagen (Expressen, 2015)

Unga sparkade ihjäl och spetsade igelkott (Expressen, 2017)

Katja, 19, hittade igelkott – spetsad på mäklarskylt (Expressen, 2017)

Flera igelkottar dödade i Båstad (Expressen, 2016)

Hundar förgiftade med glykol i Mölndal (Göteborgs-Posten, 2017)

Carinas hund åt förgiftad köttfärs på Djäkneberget (Västerås Tidning, 2017)

Tonåringar utsatte Marias katt för djurplågeri (Aftonbladet, 2017)

Katt blev brutalt misshandlad (Värmlands Folkblad, 2016)

Misshandlad katt fick avlivas hos veterinär (Göteborgs-Posten, 2016)

Hund misshandlad och elchockad – allmänheten larmade polisen (24Malmö, 2017)

Frida kopplade sin hund vid affär – då misshandlades han (Aftonbladet, 2017)

Två hästar hittade med skärskador – polisanmält (Nya Wärmlands Tidning, 2017)

Djurplågare band fast får med taggtråd – (Expressen, 2012)

Sex katter plågade till döds (Falköpings Tidning, 2015)

Det gör ont i undertecknad av att läsa dessa artiklar, vilket antagligen ligger helt och hållet i min natur – jag är djurvän och reagerar ofta starkt på när de far illa. Detta tror jag de flesta svenskar kan skriva under på då det helt enkelt inte är kulturellt accepterat med djurplågeri vilket även avspeglas i vår lagstiftning. Gemensamt för ovanstående artiklar är att det visar på en hänsynslöshet och avsaknad empati för djuren. Men ni minns säkert skinnbulan Reinfeldts odödliga ord: ”ursvenskt är endast barbariet – allt gott har kommit utifrån”…

Sånt här vill vi inte se i vårt land

Det är dock problematiskt att få en bild av omfattningen av djurplågeri eftersom BRÅ gav det en egen brottskod så sent som 2013 samt att det är sällan som det antingen finns någon misstänkt eller gripen. Min magkänsla säger mig dock att detta är något som ökat dramatiskt i Sverige de senaste åren, från att tidigare ha varit isolerat till psykiskt störda individer nu verkar ha ökat i omfattning. Är det svenskarna som helt plötsligt gått och blivit empatilösa monster som går runt och plågar djur för rent nöjes skull likt som de har börjat begå överfallsvåldtäkter i stor skala? Nej, jag har en annan tänkbar förklaring.

Bakgrunden till altruistiskt beteende

Altruism tros ha utvecklats enligt den så kallade cold winters-teorin som anger att ju längre norrut som människan rörde sig från Afrika och upp i Europa, desto större krav ställdes på samarbete på överlevnad. I en miljö där man måste jaga för att få kött och skinn att göra kläder av, endast kan bruka jorden en kort del av året samt lagra föda över vintern, krävdes att människor höll ihop i sociala grupper. En uteslutning ur dessa grupper innebar med all sannolikhet döden eftersom chansen att överleva helt ensam under vintertid bör ha varit mycket låg. Detta selekterade evolutionärt helt enkelt för pro-sociala beteenden genom att de som kunde samarbeta inom gruppen således överlevde och kunde reproducera sig. Med andra ord bör våldsamhet, låg impulskontroll, grymhet och andra oönskade beteenden ha minskat över tid till förmån för en mer empatisk och altruistisk tillvaro. Detta bör även ha spillt över på attityder mot djur, i synnerhet med tanke på att människan haft hunden som följeslagare under mycket lång tid. Enligt teorin har empati utvecklats parallellt med intelligensen som en konsekvens av att människan har nytta av hunden för jakt och för att bära hem bytesdjur.

OXT-genen reglerar nivån av oxytocin

Enligt cold winters-teorin bör således gener som är gynnsamma för altruistiskt beteende ha spridits hos de europeiska folken över tid, vilket i det här fallet är genen OXT och dess alleler som har visat sig ha samband med mödrars anknytning till sina barn (Sturge-Apple, Cicchetti, Davies och Suor, 2012), social tillit (Baumgartner, Heinrichs, Vonlanthen, Fischbacher och Fehr, 2008), behärskning av känslor (Kim, Sherman, Mojaverian, Sasaki, Park et al., 2011), pro-socialt beteende (Tost, Kolachana, Hakimi, Lamaitre, Verchinski et al., 2010) och empati (Wu, Li och Su, 2012). Undersökningar på människor och hundar har även visat att hundens blick utsöndrar stora mängder oxytocin hos såväl hunden som hos människan och tyder på ett emotionellt band som utvecklats evolutionärt långt tillbaka i mänsklighetens historia. OXT-genen påverkar alltså vårt pro-sociala beteende och våra emotionella reaktioner i särskilda situationer, riktat mot såväl andra människor som mot djur. OXT-genen har även visat sig påverka hundars pro-sociala beteenden gentemot människan (Kis, Bence, Lakatos, Pergel, Turcán et al., 2014).

Förekomsten av OXT-genen varierar mellan människans raser och kan förklara skillnader i beteende och kulturella värderingar, även om det inte existerar så många studier som uttryckligen undersökt dessa skillnader pga den politiska korrekthet som råder inom stora delar av vetenskapen. Det finns dock vissa studier som undersökt skillnaden mellan vita och svartas empatiska reaktioner och som kan säga oss något om skillnader i beteende mellan dessa grupper.

En studie på smärttoleras av Grewen, Light, Mechlin och Girdler (2008) visade på stora skillnader mellan svarta och vita kvinnor, där de svarta kvinnorna hade betydligt lägre nivå av oxytocin. En studie i Sydafrika visade på intressanta skillnader mellan vita och svarta när de utsattes för visuell stimuli där någon utsätts för smärta, såväl någon med vit respektive svart hud (Fourie, Stein, Solms, Gobodo-Madizikela och Decety, 2017). Genom magnetröntgen av hjärnan upptäcktes att empatiska reaktioner var som starkast för smärta mot någon av den egna gruppen, men det intressanta är att vita reagerade även starkt på när någon med svart hud utsattes för smärta men de svarta reagerade inte på smärta mot vit hud. Detta kan antyda att svarta har en betydligt större empatisk bias för den egna rasgruppen medan vita har empati även för andra grupper än den egna. Slutsatsen man kan dra från studierna ovan är alltså att vita är mer empatiska mot människor från andra raser än sin egen, åtminstone jämfört med svarta vars empati är riktad mot endast dem själva. Detta sätter situationen i Sydafrika i ett annat ljus med tanke på de systematiska mord och den tortyr som riktas mot vita farmare, något som utförs av svarta sydafrikaner.

Ovillkorlig altruism har dessutom visat sig ha samband med generell intelligens, vilket antyder att högintelligenta människor är mer altruistiska mot andra än lågintelligenta (Millet och Dewitte, 2006). Hur detta modereras av OXT-genen undersöktes dock inte i studien ovan. Man har även funnit ett negativt samband mellan empati och aggressivitet samt låg empati hos kriminella (McPhedran, 2009), samt att empati är ett neurologiskt fenomen som främst är riktat mot andra som vi kan identifiera oss med, oftast inomgruppsmedlemmar (Riess, 2017). Variationer i frekvensen av OXT-genen i olika populationer bör därför påverka det altruistiska beteendet på främst gruppnivå.

Oxytocin och kultur

Rent logiskt så säger det sig självt att om en viss gen har en hög frekvens hos en grupp människor och denna genen påverkar ett visst beteende, så bör genen även påverka gruppens interna kultur. Även detta har man undersökt och funnit stöd för. Människor med hög frekvens av empatirelaterade gener bör således utveckla en kultur som skiljer sig från folk där samma gener finns i lägre frekvens, genom att olika beteenden gynnas olika mycket i olika ekologiska kontexter. Ett socialt beteende som är gynnsamt för överlevnad i en del av världen behöver alltså inte vara gynnsamt i en annan. Vad som redan konstaterats inom kulturforskning är dock att nivån av social tillit (som i sig påverkas av altruism) är sällsynt hög i de nordiska länderna inklusive Sverige medan den är låg i fattiga länder i tredje världen (Hofstede, 2001).

Pro-sociala och altruistiska beteenden som vi tar för givet i Sverige, kanske dessutom för långt genom patologisk altruism, är således något som gynnat vår överlevnad i vårt eget klimat. Flyttar det människor från exempelvis Afrika till Sverige så kommer de i genomsnitt därför ha sociala beteenden som radikalt skiljer sig från vad vi anser socialt acceptabla, exempelvis kriminalitet eller våld mot djur. Det är således inte en enkel fråga om enbart ”integration” – kultur och kulturella värderingar tenderar att sitta hårt inpräntat och en genetisk koppling gör det hela ännu svårare att förändra. Räknar vi dessutom in sambandet mellan låg intelligens och våldsamhet samt kriminalitet så säger det sig självt att våldet mot andra kommer att öka ju fler som kommer från en sådan kultur.

Exakt hur sambandet ser ut mellan altruism och hur man behandlar djur verkar inte vara vetenskapligt glasklart, men ett rimligt antagande är att att låg empati för andra människor även innebär en låg empati även för djur. Exakt hur mycket detta varierar mellan samtliga raser eller folkgrupper är inte känt, mer än att skillnader i oxytocin existerar mellan svarta och vita samt vilka beteenden detta påverkar. Däremot vet vi redan sambandet mellan våldsbeteenden och intelligens, samt vilken genomsnittlig intelligensnivå människor har i de länder som kommer till Sverige.

Således bör även våld mot djur och andra former av djurplågeri öka ju fler människor som kommer till Sverige från kulturer där ett altruistiskt beteende eller respekt för levande varelser inte är norm, läs exempelvis detta inlägget från en veterinär på sajten Animals in Islam. Vill vi våra djur och medmänniskor väl – se till att stänga gränserna och repatriera medan vi fortfarande har möjlighet.

Källor:

Baumgartner, T., Heinrichs, M., Vonlanthen, A., Fischbacher, U. & Fehr, E. (2008). Oxytocin Shapes the Neural Circuitry of Trust and Trust Adaptation in Humans. Hämtad från: http://www.cell.com/neuron/fulltext/S0896-6273(08)00327-9

Fourie, M.M., Stein, D.J., Solms, M., Gobodo-Madikizela, P. & Decety, J. (2017). Empathy and moral emotions in post-apartheid South-Africa: An fMRI investigation.

Grewen, K.M, Light, K.C., Mechlin, B. & Girdler, S.S. Ethnicity is associated with alterations in oxytocin relationships to pain sensitivity in women. Hämtad från: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4624387/

Hofstede, G. (2001). Culture’s Consequences: Comparing Values, Behaviors, Institutions, and Organizations Across Nations (2 uppl.).Thousand Oaks: Sage Publications.

Kim, H.S., Sherman, D.K., Mojaverian, T., Sasaki, J.Y., Park, J., et al. (2011). Gene–Culture Interaction: Oxytocin Receptor Polymorphism (OXTR) and Emotion Regulation.

Kis, A., Bence, M., Lakatos, G., Pergel, E., Turcsán, B., et al. (2014). Oxytocin Receptor Gene Polymorphisms Are Associated with Human Directed Social Behavior in Dogs (Canis familiaris). Hämtad från: http://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0083993

McPhedran, S. (2009). A review of the evidence for associations between empathy, violence, and animal cruelty.

Millet, K. & Dewitte, S. (2006). Altruistic behavior as a costly signal of general intelligence.

Riess, H. The Science of Empathy. (2017). Hämtad från: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5513638/

Sturge-Apple, M.L., Cicchetti, D., Davies, P.T. & Suor, J.H. (2012). Differential Susceptibility in Spillover Between Interparental Conflict and Matemal Parenting Practices: Evidence for OXTR and 5-HTT Genes.

Tost, H., Kolachana, B., Hakimi, S., Lamaitre, H., Verchinski, B.A., et al. (2010). A common allele in the oxytocin receptor gene (OXTR) impacts prosocial temperament and human hypothalamic-limbic structure and function.

  • Vad vi behöver är anonyma visselblåsare från BRÅ. Förväntar mig att utfallet kommer visa sig vara så hårresande att det är fullt förståeligt att man lägger locket på.

    • Ja, troligen finns det ett stort mörkertal också. Men när jag grävde lite såg jag att Affes statistikblogg hade grävt lite i ämnet år 2012 och kontaktat BRÅ och frågat varför djurplågeri inte hade en egen brottskod. Året efter fick det en sådan och ingår numera separat i statistiken, så det är bättre än ingenting. Men en gissning är att den riktiga informationen finns hos veterinärerna.