Perspektiv

5 gånger då kändisars dygdesignalering fått oss att ta till skämskudden

Såvida du inte har levt under en sten hela ditt liv så vet du troligtvis att det finns enorma fördelar i nuvarande västerländsk diskurs att vara för “mångfald”, “mångkultur” eller (den evigt förekommande) “för alla människors lika värde”. Att vara för dessa värderingar placerar dig överst i den moraliska hierarkin i diskursen, och ger dig ett starkt motargument mot meningsmotståndare. Hur många gånger har du hört att motståndaren har en “tvivelaktig värdegrund”?

Signaleringsteori ger oss ett ramverk hur vi skall förstå dessa handlingar och de eventuella effekter handlingarna har. I ett samhälle där information om personer inte är symmetriskt distribuerad så finns det syften med att signalera information om sig själv, som oftast skall resultera i att vederbörande kan tillskansa sig fördelar av diverse slag. …

Vanligtvis så utförs dygdsignalering av vita medelklass/övre-medelklasskvinnor (måhända arbetarklass män också, för imponera kvinnor, som bl.a Jordan B Peterson påpekar) med syftet att klättra i den sociala hierarkin bland vännerna eller på jobbet. Notera att dessa människor oftast har inte har någonting att förlora om välfärden urholkas eller att stora delar av Sverige förvandlas till något som liknar Brasilien, då dessa människor bor i fina innerstaden och undviker blatteskatten (länk till blatteskatt-artikeln). Ibland så utförs dygdsignalering av ett behov för en dopaminkick (vilket förklarar merparten av alla politiska tweets och politiska instagraminlägg).

Inte nog med det – det finns en relativ kostnad för personer som inte dygdsignalerar att avstå från dygdsignalering om samtliga dygdsignalerar. Således så dras hela diskursen till detta träsk och debatten fördummas i det långa loppet.

Läsaren känner säkert själv till när det händer privat, men här finns en lista på brutala dygdsignaleringar:

Schyffert

Flyktingpolitiken skulle kosta en fanta och ett netflix-abonnemang för varje medborgare, kanske ett Xbox-spel på det? Så var det väl? Hur är det möjligt att säga ett sådant efterblivet, felaktigt påstående och komma undan med det för det svenska folket? Tja om man är en någorlunda medioker (läs: ganska dålig) komiker och är på den rätta sidan av narrativet så går det som smort.

 

Lamotte

Somliga är kanske förvånade att vi tar med Lamotte, men vi skyggar oss inte ifrån att kvotera in vita män. Lamotte’s dygdsignalering är av en annan art – indirekt så förstår Lamotte att hans åsikter är inte i konsensus, men han bara kör som om det vore helt uppenbart, vilket leder till oavsiktlig komik.

Det vore helt i sin ordning att Schyffert och Lamotte byter till varandras yrken; då Lamotte är oavsiktligen roligare än vad Schyffert är och Schyffert är bättre på att propagera för diverse trams.

I huvudet på Lamotte

Peg Parnevik

Precis som kapitalismen muterade till imperialism vid det slutgiltiga stadiet (Lenin har för övrigt mer att säga om politisk opinionsbildning än diverse Timbrotöntar, om det är någon från Timbro som läser detta) – så utvecklas dygdsignalering till attention whoring. Artisten Peg Parnevik är ett ypperligt exempel, då efter Charlotteville så postades det här på instagram:

Vi här på Nordisk Alternativhöger hälsar Peg med ett simpelt, upplyftande och värdegrundsgodkänt budskap: dina bröst avgör inte hur giltiga dina argument är!

mmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm

Pascalidou

Föga förvånande så handlar det aldrig om tiggare professionella pengainsamlare, utan om att Pascalidou skulle få attention whorea offentligt.

Tigger om uppmärksamhet ja.

Linnea Claeson

Men den bästa (rentav komiska) är Linnea Claeson. Med syftet att dygdsignalera och attention whorea så gick hon över gränsen, då det är ganska osmakligt att jämföra sina egna triviala problem med flyktingar välfärdsturister som korsar över Medelhavet och avlider på kuppen. Till och med hanrejarnas hanrejer, Inte Rasist Men-gänget gick loss på Linnea. Bättre lycka nästa gång Linnea! Kämpa!

 

Styrkekramar Linnéas väg

Vi måste prata om abo-
O DÄR KOM TUTTARNA!

  • Vanligtvis brukar folk som skall arkebuseras få en sista cigg. Rökandet är ju inte så modernt längre. Kanske vi kan låta dem göra ett sista handhjärta innan exekutionsplutonen i Finspång återgår till sitt jobb?