Perspektiv

Frågorna som bara vita får

Mike Enoch

Det är en varm vårkväll i Auburn, Alabama. I en föreläsningssal står Richard Spencer framför en blandad publik och talar om althögern. Det är hans andra besök på ett universitet sedan massmedierna utsett honom till rörelsens frontfigur. Utanför vakar poliser, redo att ingripa vid sammandrabbningar. Hundratals människor har samlats på campus för att protestera. Någonstans hålls en hastigt arrangerad konsert ”mot hatet”.

Precis som på Texas A&M får publiken ställa frågor efter att Spencer talat färdigt. En ung kvinna med olivfärgad hy har mikrofonen.
– Är jag vit nog?
– Du ser vit nog ut för mig, svarar Richard med ett slugt leende.
Kvinnan förklarar att hon är av både persiskt och europeiskt ursprung. Skämtsamt svarar Spencer att hon ju då är vitare än honom!

Plötsligt kliver radioprofilen Mike Enoch, känd från The Daily Shoah, fram på scen. Han ser inte road ut. Med fullt förtroende lämnar Spencer över mikrofonen till honom.
– Ställer du samma sorts frågor till svarta? Frågar du dem om de är svarta nog? frågar Enoch.
– Jag ställer frågan till alla.
– Verkligen? Fråga en svart person här inne vad som är svart nog. Nu!
I bakgrunden hörs en svart man ropa till svar att det inte finns något ”svart nog”.

Enoch är skicklig. Det är inget fel på kvinnans fråga i sig, men han ser direkt vilka hennes verkliga intentioner är. Hon vill dekonstruera vithet. Givetvis hade hon inte ställt samma fråga med samma tonfall till en svart föreläsare. Det finns två goda anledningar till att konfrontera dubbelmoralen på det vis Mike Enoch gjorde:

1. Överkom skuldkänslor. Att bli etnisk medveten nationalist sker sällan över en dag. För många är resan kantad av skuldkänslor, och det är helt naturligt. Vi har tidigt fostrats till att inte få känna en unik etnisk samhörighet eller tro att vi som folk kan ha gemensamma intressen. Känner du samma skuld om du tänker på ett annat folk än ditt eget? Blir du obekväm av att kurder vill ha en etnostat? Vore det inte tragiskt att förvandla en boliviansk stad bland bergen till en multikulturell kosmopol enad blott under karriärsdrömmar och konsumtion?

2. Ge vita självförtroende. Vita människor ogillar hyckleri. Om du har en vit publik som inte redan är starkt politiskt övertygad kommer de att ställas inför frågor som de aldrig tidigare tillåtit sig själva. Vår tendens att tänka universalistiskt har använts för att underminera oss. Nu använder vi den för att hävda våra intressen. Vi ger oss själva rätten att existera som en identitet. Om din publik däremot bara består av rasifierade rent-seekers tjänar debatten sällan något till. De tänker inte ge oss rätten till en identitet. De frodas när vita är som mest atomiserade. Man ber inte om en rättighet.

Man erövrar den.

Välj dina strider.

  • Lidingöbon

    Mike Enoch, Andrew Anglin och Christoffer Dulny är de tre viktigaste opinionsbildarna i vår samtid, sett från mitt perspektiv som svensk. Tack för er hjälteinsats!