Tradition, traditionalism

Traditionalism eller den Traditionella skolan är en religionsfilosofisk strömning som i sin nuvarande form grundades av den franske metafysikern René Guénon (1886–1951). Dess principer anses dock vara tidlösa och närvarande i alla autentiskt religiösa traditioner. Den Traditionella skolans lära är även känd under namnet perennialism eller sophia perennis (”den tidlösa visdomen”). Termen philosophia perennis har sitt ursprung i renässansen. Även det hinduiska begreppet Sanatana Dharma—den eviga doktrinen—har samma innebörd.

Traditionalismen vilar på en uppfattning om att alla autentiska religiösa traditioner vilar på en gemensam, arkaisk urtradition ur vilken de respektive religionerna fann gemensamma uttryck. Man uppfattar historien som en kontinuerligt förfallande cykel, där vi idag i väst befinner oss i det slutliga skedet, i motsats till den modernistiska uppfattningen om att människan utvecklas kontinuerligt uppåt och i en konstruktiv riktning.

Katolska kyrkan har historiskt sett varit den starkaste motkraften till de revolutionära och modernistiska krafter som ödelägger Europa. Detta kom dock att ändras, framförallt efter Andra Vatikankonciliet (1962-1965), då stora delar av kyrkohierarkin öppnade upp för revolutionärt tankegods. Före konciliet var traditionalism själva normen inom kyrkan, exempelvis avkrävdes alla präster att svära den så kallade antimodernisteden.

Efter konciliet kom traditionalismens försvarare att framförallt kännetecknas genom sitt försvar för bevarandet av den traditionella mässriten (gudstjänsten), försvarandet av katolska stater och ett motstånd mot synkretistiska och ekumeniska strävanden. Katolsk traditionalism försvarar läran att kyrkan instiftades av Kristus själv och att Kristus är enda vägen till frälsning.