Konservativ revoultion

”Konservativ revolution” är ett till ytan paradoxalt begrepp, som framförallt syftar på idéströmningar som florerade i Tyskland mellan första och andra världskriget och som utgjorde en radikal kritik av den franska revolutionens liberala program (se 1914 års idéer). Nietzsche anses vara en föregångsgestalt och till den egentliga konservativa revolutionen räknas män som Ernst Jünger, Oswald Spengler, Carl Schmitt och Martin Heidegger.

De som anses ha introducerat begreppet är diktaren Hugo von Hofmannsthal och i synnerhet juristen och politiske teoretikern Edgar Julius Jung. Den främste övergripande teoretikern är dock Armin Mohler, som i verket Die Konservative Revolution in Deutschland 1918-1932 (1950) beskrivit strömningen i detalj.