Narrativet

Narrativet syftar på den vänsterliberala världsbild som ständigt förmedlas till befolkningen via framförallt mainstreammedia, men även via politiken, skolan, ickestatliga organisationer med mera. Narrativets syfte är inte att beskriva verkligheten – det syftar till att skapa den genom att påverka människors emotionella reaktioner på narrativets grundläggande värderingar, och på så vis påverka både hur människor uppfattar verkligheten och förhåller sig till den genom socialkonstruktionism.

Narrativets absoluta kärna är tabula rasa – uppfattningen om att människan föds som ett oskrivet blad, helt utan medfödda talanger, egenskaper eller förmågor. Alla skillnader och ojämlikhet mellan människor anses därför vara ett resultat av förtryckande strukturer, exempelvis patriarkatet, vilket i sig tas som bevis för att staten måste utjämna dessa skillnader på juridisk väg och genom ekonomisk utjämning. Narrativet har alltså en postmodern, kulturmarxistisk grund och har som syfte att steg för steg öka statens makt till förmån för påstått ”utsatta grupper”, men på den vite mannens bekostnad.

Narrativets positioner flyttas ständigt framåt och utvecklas i takt med samhället, men alltid med samma mål i sikte. Hos övertygade vänstermänniskor kan narrativet föras fram som koordinerade aktioner, men eftersom det sedan 1960-talet har varit den enda ”godkända” världsbilden så har narrativets grunder internaliserats hos en stor del av befolkningen som således tar dess grunder som självklara. Narrativet hänger även tätt ihop med begrepp såsom värdegrunden, politisk korrekthet och åsiktskorridoren.

Se även politisk korrekthet, postmodernitet, skådespelet.