Populism

Populism (av latinets populus: ”folk”) är en politisk doktrin som siktar mot att vinna politiska poänger och försvara folkets intressen gentemot eliten. Populisten kännetecknas även av en vilja att företräda ett intresse (folkets) utan att nödvändigtvis ha någon direkt ideologisk förankring. Begreppet används idag även av massmedia för att angripa i synnerhet invandringskritiska partier, men på senare år också för att etikettera vänsterpartier som på något väsentligt sätt ifrågasätter globalisering, frihandel och avregleringar.

Termen härrör från sen-republikens Rom där två politiska fraktioner, Populares och Optimates, stred om den politiska makten i den romerska senaten. Populares företräddes då på intet sätt av någon representant för plebejerna (ung. ”folket”) som man skulle kunna tro, utan av romerska patricier som såg att man kunde vinna makt genom att ha plebejernas stöd. De förespråkade reformer som att stärka folktribunernas makt, omfördelning av den romerska statens jord, fri tillgång till bröd för romerska medborgare m.m.

Den kändaste ledaren för denna fraktion var Gaius Julius Caesar, som kom att bli republikens baneman. Deras politiska motståndare i senaten utgjordes av den mer konservativa Optimatesfraktionen, vars politiska agenda gick ut på att bevara republiken. De mest kända representanterna för Optimates var Marcus Tullius Cicero, Cato d.y. och Lucius Cornelius Sulla Felix. Den moderna populismen har sina rötter i olika amerikanska politiska rörelser.