Postmodernitet

Postmodernitet syftar på ett tillstånd som efterträder det moderna. Begreppet har mycket olika innebörd beroende på i vilket sammanhang det används, men en av de väsentligaste tolkningarna syftar på ”de stora berättelsernas” sammanbrott. Om upplysningstiden, 1800- och det tidiga 1900-talet präglades av övergripande ideologier och storskaliga narrativ, tenderar det postmoderna samhället att utgöras av ”små berättelser”. Mikrogrupper och enskilda människor skapar egna, ofta disparata, ”verkligheter” att förhålla sig till. Postmodernismen hänger därmed samman med företeelser som mångkulturalism, individualistisk narcissism, subkulturell självfixering och upplösning av nationer och folk i käbblande och självupptagna fraktioner.

Postmodernismens förespråkare och skildrare har föga förvånande hört hemma på den politiska vänsterkanten. Samtidigt skapar upplösningsprocessen också möjligheter för Europas majoritetsbefolkningar att återuppta de berättelser som tidigare avbrutits och hållits nere under 1900-talets rationalistiska, i upplysningen grundade centraliserade stater och normsystem. GRECE har diskuterat utförligt hur det postmoderna tillståndet kan förstås och användas för att återuppväcka Europas slumrande anda.